Henrik Ibsen-biografen visar Trollfabriken i Dovre och en utanför-kroppen-romans: Joe & Adi



Vi befinner oss på bion i källaren till Henrik Ibsen-museet, där det finns många salonger. I en visas alltså Trollfabriken i Dovre. Vi går vidare och passerar en salong där de visar tv-dokumentären Människa vs Maskin. (SvT Play) Vi hör Nuala O’Connor tala om de dåliga sidorna med nätet och snappar upp att det gjorts en undersökning som visar att collegestudenter har 40 % mindre empati än för 20 år sedan. Detta letar sig in i en dröm Torger har, där han är med sin mor på bio, fast filmen är i snuttar som visas i olika biosalonger.
Vi går vidare till den röda salongen, där man visar den romantiska filmen Joe & Adi.
Det hissnande manuset, som skrevs i sommar, följer här:

Hela den skamliga sanningen, sanningen och inget annat än sanningen.
Fake News ville ta denna storyn, men det stoppades.
Unworldly Artists har agerat totalt ansvarslöst och orsakat mycket skada. Se Unworldly Artists är skivbolaget, förlaget och konstföreningen.
Vi nuddade vid ödet till Joe, från Frank Zappas album, Joe’s Garage. Det slutade lyckligt:
Take a tip from Joe, do like he did, hock your imaginary guitar and get a good job…Joe did, and he’s a happy guy now, on the day shift at the Utility Muffin Research Kitchen, arrogantly twisting the sterile canvas snoot of a fully-charged icing anointment utensil. And every time a nice little muffin comes by on the belt, he poots forth…

Joe vid löpande bandet alltså. Vad sker? Jobbet är för monotont och Joe börjar ha sina imaginära gitarrsolon igen. Och då träder Unworldly Artists fram och uppmuntrar honom! Påminner om framgångarna med imaginära hits som Watermelon In Easter Hay…


Unworldly Artists uppmuntrade honom faktiskt att sluta jobbet och satsa på sina imaginära solon på heltid.
Joes garage är nu byggt om till studio och lägenhet.
På nåt sätt får Joe kontakt med basisten i The Twirlies, Adi, bosatt i Jerusalem. En märklig romans uppstår. Två personer med var sin inflammerade historia av mental ohälsa. Två drömmare vars drömmar flätas samman till något som förstås är dömt att gå illa. Murvi, låtskrivaren och sångaren i The Twirlies, och de andra i gruppen, försökte varna Adi, men kärlek är ju blind.
Men Joe och Adi träffades aldrig. Vad som hände var följande.
Sedan Joe slutat på The Utility Muffin Research Kitchen och alltmera hängav sig åt gitarrdrömmande började han gå i sömnen. När han vaknade på morgonen kunde han se hur kanske gitarren flyttats bort till inspelningsutrustningen. I sömnen hade han alltså varit på väg vilja spela in något.
Men en ändring kom i och med kontakten med Adi.
Adi är lite som Birdy i denna utanför-kroppen-flygningssekvens:


Adi gjorde utanför-kroppen-flygningar från Israel, hela vägen över Atlanten, till LA, in på Joes gata, in i garaget och rakt in i Joes huvud. Fast alltid medan Joe sov. Resultatet:
Nu vaknade Joe på morgonen och såg att saker förflyttats i rummet igen. Gått i sömnen igen. Gitarren vid inspelningsutrustningen igen. Men när han nu kollade fanns faktiska inspelningar, gjorda i sömnen av Joe och Adi.
Sammanflätade som en överkreativ imaginär kringla.
Unworldly Artists tyckte naturligtvis att detta var fantastiskt och uppmuntrade det hela.
Adi for som en skottspole mellan Israel och LA i dessa utanför-kroppen-flygningar. I en våldsam fart, svepande över vågorna, följande de perfekt upp och ner, varenda våg. Ibland dykande i våldsam fart ner till havsbotten, följande botten perfekt nära.
Joe och Adi fick hybris. De skulle nu ”erövra världen” som Joe & Adi.


Joe och Adi gjorde bl.a. en inspelning av Frank Zappas The Black Page. Sedan skaffade Joe sig en imaginär grekisk bouzouki ”with divine sound”. (Påtänkt första gång 1987.)

Grekisk bouzouki. Äkta vara:


Och sedan kraschlandade det hela, precis som alla försökt få dem att förstå att det kom gå. Adi fick vara på Herzogsjukhuset i Jerusalem en vecka. (I tv-serien Familjen Shtisel får en vän av konstnären Akiva lägga sig in där. Han och Adi kan ha träffats.)
Sedan flyttade Adi hem till Murvi och slickade såren där ett tag.
För Joe slutade det som förra gången, så han är tillbaka på The Utility Muffin Research Kitchen.
Alla har förstås lämnat Unworldly Artists. The Twirlies förlitar sig igen på det trogna stödet från Yocheved Gesundheit. Vår klippa i livets tumult.
Något av allt detta kommer nog leta sig in i The Twirlies uppföljningsalbum.

I ramen augusti, september och oktober.


I somras fick jag idén att göra en ram som kunde passa till mina teckningar. På min icke mobilanpassade hemsida, www.lanterna.nu, har jag börjat lägga ut en ny teckning med text varje månad. Här är teckningarna för augusti, september och oktober, med förklaringarna till de.
 


 Augusti:
I Out of This World finns sidangivelser för ansikten som  omedvetet fått porträttlikhet. Detta är lite det samma. Jag hade samma dag tittat på ett självporträtt av Marc Chagall från 1914, och som man ser har mitt ansikte fått ett väldigt liknande uttryck (inte porträttlikhet). De kurviga linjerna påminner om växten i förgrunden.
Att jag oftast tecknar planlöst gör att mycket kommer till uttryck undermedvetet. Sannolikt har jag inte ens från början haft någon avsikt teckna ett ansikte här, utan jag brukar bara börja med att dra linjer.


 September:
I Out of This World finns många exempel på hur något jag tecknat på kvällen bidragit till vad jag drömt om natten. Denna teckning från Augusti är också ett exempel på det. Då jag gjort den tänkte jag på figuren t.v. som mig, och jag tänkte att kvinnofiguren var som Frihetsgudinnans syster. Det har i drömmen kopplats till tv-serien Seinfeld, som jag ser nästan varje veckodag. Kvinnofiguren har i drömmen blivit till karaktären Elain. I blocket har jag över teckningen skrivit om hur jag var klar med senaste boken. Det, och tankar om mina böcker allmänt, gjorde att i drömmen var formen som skjuter ut från ”Elain-siluetten” en bokhylla som min här hemma. Samtidigt har teckningen omedvetet associerat till en Aspergerföreläsning jag var på för ca. tio år sedan. ”Elain-siluetten” är i drömmen en dörröppning, och ”bokhyllan” dörren. Där det i teckningen går linjer in i ”Elain-siluetten” gick det in till en föreläsningssal med publik sittande till vänster.
Jag vill inte skriva vad som hände, mera än att jag kysste Elain. Hela beskrivningen, och förklaringen av vad som kopplats undermedvetet, kommer i en nästa bok med teckningar, drömmar och mitt undermedvetna.


Oktober:
Mina teckningar är kanske mest inspirerade av musik, sedan jag brukar lyssna på musik när jag tecknar. Då jag 24/8 gjorde denna lyssnade jag på Radiodervish samtidigt som jag kom tänka på Marjane Satrapis serieteckningar. Hon är den bästa serietecknaren jag vet om, mest känd för Persepolis.
För att öva upp min tyska läste jag 2014 Persepolis 2 på tyska. En situation var något jag upplevt liknande, så det bidrog till att jag fick en dröm som finns i Out of This World(Inte lagt ut.)
Jag har nyss läst om en annan av hennes böcker, Kyckling med plommon. – Husets rekommendation i dag!


Jag gillar musik med udda takter, som denna låt som växlar mellan 5/4 och 3/4.

Unworldly Artists är skivbolaget, förlaget och konstföreningen.


En hel del saker faller långsamt på plats. Det visade sig att Fake Förlag inte var riktigt seriösa, så Murvi kommer inte ge ut sin drömdagbok där.
De som kommer göra det är Unworldly Artists, som är skivbolag, förlag och konstförening för artister och konstnärer som inte riktigt passar in i världen (och kanske inte ens vill det). Såna finns det gott om. Konstnärer som kan tänkas befinna sig i nån sorts limbo mellan världar, ovissa om var det går vidare etc.
Jag tror Marc Chagall var lite den sortens konstnär. En bok med hans konst som jag har (Författare: Ingo F Walther och Rainer Metzger), slutar såhär:
The soothing message was no less than Arcadia, paradise and Elysium in one. And Marc Chagall, forever travelling between different worlds, was the messenger.

Ta ett annat exempel: Joe från Frank Zappas album Joe’s Garage, som hängav sig åt imaginära gitarrsolon, och senare (”to make matters worse”) även ”imaginary vocal parts” till en låt om den imaginära journalistiska yrkeskåren. Det är låten Packard Goose, som finns live här:  Tidningen Fake News. Innan dess lät det såhär:

 

 

Hade inte Barking Pumpkin tagit sig an Joes solon så bra, så hade säkert Unworldly Artists tagit honom i sitt stall.
Där finns nog även vid det här laget Akiva Shtisel från TV-serien Familjen Shtisel. I slutet av serien talar han och galleristen Kaufman om hur han skall resa till USA. Det är många där han behöver möta. Sannolikt var det även någon från Unworldly Artists.

Nu vet vi då alltså att Unworldly Artists är skivbolaget till The Twirlies och även den obskyra engelska gruppen WHISPER.

Sedan är det så att Murvis drömdagbok inte kommer heta Out of My Mind, sen det låter för negativt. Den kommer i stället heta Out of This World, precis som min. Jag tror faktiskt att böckerna till stora delar är överlappande.
En skillnad är att Murvi inte drömt om kajor, som jag gjort sedan jag matar några här på vinden. [Se Underbar kajdröm och Spjuverlingen.] Utan Murvi har i stället drömmar om hunden Dubche från Familjen Shtisel. (Se Fake News’ 17 maj-special om ”folkdräktstiken” och hennes pojkvän.) Kanske även om Katinka. Det är nämligen så att Murvi gått ut med Dubche mycket, innan han fick ett nytt hem. Jag är inte säker på om Murvi rent av är bofast i Jerusalem och kanske fortfarande går ut med Dubche.
Men det finns en intressant dröm med metanivå i Murvis bok, motsvarande mina drömmar med metanivå. Murvi har drömt att Dubche drömt detta:

 

Kvinnan är sannolikt Dubches första matte.

Fake Förlag utger Murvis drömdagbok, Out of My Mind.

Äntligen får vi en närmare titt in i Murvis komplexa inre värld! Fake Förlag utger ett urval av de mest spännande drömmarna ur hennes drömdagbok. Självklart hyperintressant för alla The Twirlies-fans, men även spännande för alla andra.
Murvi har berättat att hon under tiden som hon kompilerade materialet ständigt gick i sömnen. Hennes märkliga erfarenheter av detta finns också i boken. Det var den dagliga läsningen av drömmar som gjorde att hon befann sig så intensivt i det undermedvetna att hon gick i sömnen. Det slutade när jobbet med boken var klart.

Hur kom det så till utgivning av en bok?
Väl, igen har Yocheved Gesundheit spelat en roll. (Hon verkar vara en katalysator för allt möjligt.) Yocheved hade visat Murvi min bok, Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna. Kanske lånade Murvi den. Hur som helst hade hon sin egen drömdagbok, och med lite övertalning från Yocheved satte hon ihop manuset och skickade det till Fake Förlag. De såg potentialen, och boken kommer snart utges.

Alla är intresserade av musikers liv. Själv gillar jag t.ex. Elliott Smiths musik och har haft mycket glädje av Autumn de Wildes bok om honom. Där finns renskrivna samtal med personer i Elliotts liv varvat med hennes spännande fotografier. Jag tror Murvis bok kommer bli något liknande. Även med en cd med tidigare outgivna låtar av The Twirlies, som t.ex. In The Eye of The Storm.

Här är en intressant dokumentär om Elliott Smith. Han tyckte inte om att bli intervjuad, så de gjorde något kreativt i stället. En dröm är en del av filmen.
 

Han som gjort filmen (”breeeegs” överst i kommentarsfältet) skriver:
”…At the meeting he explained, in a very quiet voice, with a slight smile, that he didn’t want it to be a straight-up documentary. So I suggested he write down some of his dreams. The next day, we met again, and he began talking a lot, and louder, telling me all about how he ”had a fucked up dream last night”. It was very funny when he explained it, everyone in and around the music business he was in was telling him to get a mechanical hand to replace the hand that he’d trained for so long to play guitar….”

Dessa drömmare…

En tredje omslagsvariant till The Twirlies album. Tidningen Fake News.

Här är en tredje omslagsvariant till den imaginära gruppens debutalbum Spin it.

 

 

 

 
 

 

De två tidigare varianterna är ”candyfloss-varianten” och ”murky white”. Detta är ”murky brown”. Det är åtminstone en eller två saker till jag vill testa att göra.
De olika varianterna kan kanske användas i olika delar av världens alla parallellvärldar, beroende på kulturella skillnader, för att The Twirlies skall kunna bli framgångsrika. (Parallellvärldsframgång.)
Annars kan det behövas flera varianter när cd-skivorna blir slutsålda och en nyutgåva får göras. Då kommer det finnas bonuslåtar, som t.ex. In The Eye Of The Storm.

Annars har en ny skvallertidning dykt upp.

 


Sedan det är Fake News är ju detta inget som ens behöver kommenteras. The Twirlies har varit med om värre. Murvi mår bra.
Här är en Zappalåt om journalistik.

 

Ny omslagsvariant till The Twirlies album.

En andra omslagsvariant till The Twirlies debutalbum, Spin it. (Se den första: Omslaget till The Twirlies album är klart.)

 

 

 

 

 

Ny information om detta:
Det har visat sig att Yocheved hade ett andra möte med The Twirlies, nåndag 31/12 -17. (I parentes sagt är det en speciell nåndag, för du kan fira nyårsafton, och i stället för att vakna upp 1/1 vaknar du upp i en parallellvärld nåndag 31/12 och kan fira nyårsafton en gång till där.)
Hur som helst. Yocheveds möte med The Twirlies skedde denna gång på ett av Wassermans hotell. Wasserman är den förmögne mannen i Familjen Shtisel-avsnittet där Akiva vinner hans konstpris. (Akiva är en ”quixotic” konstnär i tv-serien, och jag identifierar mig en del med honom.)
Yocheved och The Twirlies möttes alltså på ett av Wassermans hotell, nåndag 31/12, och The Twirlies uttryckte då att de ville att jag även skulle göra en cd-variant som var ”murky”. Därför finns nu även denna mörkare variant.
Sedan The Twirlies finns i parallella världar kan de gott använda båda cd-omslagen beroende på i vilken parallellvärld de för tillfället befinner sig. Så det kan alltså gott finnas två omslag till samma cd. – Även flera.
Så långt har vi ”candyfloss-varianten” och ”murky”.

Tjejen på omslaget är låtskrivaren och sångaren i The Twirlies. Hon heter Murvi (uttalad Morvi).
Jag tror The Twirlies består av tre tjejer: vokalist, gitarr och bas, och en kille på trummor. (Killen är kanske jag, fast i parallellvärldar.)
Jag tyckte då jag hade gjort den första varianten att den tredje figuren såg spöklik ut, och undrade över det. Men konstnärer brukar vara känsliga, och har ofta skelett i garderoben, så ”spöket” är då  Murvis ångest eller olika problem, som bidrar till att det blir spännande låtar. ”Spöket” förblir bakom henne, försvinnande in i mörkret. Hon har kontroll på det.

Jag vill testa att lägga till färg på denna cd-variant nån gång framöver.

 

Föreläsning: The Power of Nonsense. Andarnas Hus 31/4.

 

 

Ett TED-tal på Andarnas Hus nåndag 31/4, där potentialen med livligt nonsens lyfts fram. Sex personer med mycket erfarenhet av konstruktivt nonsens berättar om hur nonsens hjälper dem och berikar vardagen.
Om föreläsningen tråkar ut dig kan du gå till ett annat rum i Andarnas Hus där det finns en TV som visar Pop around the clock på den tyska kanalen 3SAT. Hela dygnet alltså. Detta beroende på att nåndag 31/4 sammanfaller med 1 Maj. Om du inte gillar The Twirlies, som förstås även kommer spela, finns på TV Rolling Stones, Aerosmith, Queen, U2 etc. etc. etc.

 

 

Väl här kan det hända att du får se detta äkta par.

 

 

Fastän jag bott här sedan 2000 var det först nyligen, i ottan på väg från köket tillbaka till sängen, som jag upptäckte den godmodige mannen t.v. Jag tänkte först om han kanske var The Twirlies’ manager, eller portvakt på Andarnas Hus, men de två är nog helt enkelt dörröppnare. T.h. är alltså hans äkta hälft. De är inte ”ett kött”, som det står i Bibeln att man och kvinna skall vara, utan ”ett metall”. Hon har en flodhästliknande bred näsa, vilket absolut inte är något problem, sedan man bara ser till inre skönhet i Andarnas Hus. Faktiskt är det nog så att näsan blivit sådär av att många, så snart de kommit in, genast börjat vrida på den.

Här är en figur jag såg på TV nyligen. Är det The Twirlies’ manager?

 

 


 

Från The Twirlies spelning nåndag 29/2. Israelresan, Riff Cohen och Chagall.

 

 

Mitt intryck av The Twirlies spelning i Tel Aviv nåndag 29/2, som det kom för mig för ungefär en vecka sedan. (Icke-linjär tid.)

Sedan jag läser Bibeln en del, och så ofta kollar Familjen Shtisel, är jag rätt mycket i Israel i tankarna. (Än mera tack vare upptäckten av Riff Cohen och två nya böcker med Marc Chagalls konst och ord.)
Jag har stark inlevelse, och då jag tecknade detta hade jag även varit i Jerusalem. Fem nätter på två hotell.
– Att äntligen få se det jag vill se.

På hotellet i Jerusalem drömde jag att jag gifte mig med favoriten av kajorna jag matar.


”Hela vår inre värld är verklig, kanske ännu verkligare än den synliga världen.”
Marc Chagall

 


 

Affischen för The Twirlies’ spelning på Andarnas Hus 30/2 2018.

 

 

Jag är inte säker på var Andarnas Hus är, men detta är affischen som gjordes inför konserten The Twirlies hade där 30/2 2018. Att ha konserten där var Yocheved Gesundheits mors idé. (Kom via svärmorstungan jag köpte till mitt sovrum.)
Det är inte som om dagar för datum som 31/10 och 30/2 inte finns. Motsvarande hur det är med det som sker på våning 7½ i filmen I huvudet på John Malkovich, är det på dessa datum de riktigt intressanta sakerna händer. (På engelska kallas dagarna Nonday, på svenska nåndag.) The Twirlies lägger alla sina spelningar på dessa datum. Jag tror de hade en spelning i Tel Aviv 29/2. Ett par av deras låtar har blivit populära där. Bl.a. titelspåret Spin It, från deras skiva. (Se Out of This World Design gör The Twirlies’ debutalbum, Spin it.)

Jag vet fortfarande inte hur The Twirlies’ musik låter (eller om jag nånsin får höra det). Kanske en förklaring till varför de gillats i Tel Aviv finns i det Riff Cohen säger i denna video.

 

 

Låten inspelad. Out of this world jättespännande.

 

Hur jag fick jobbet som The Twirlies’ designer.


Jag har lite mera information om The Twirlies och hur det kom sig att jag fick göra designen av deras debutalbum, Spin it. ( Se Out of This World Design gör The Twirlies’ debutalbum, Spin it.)
Men då måste jag först beskriva lite kring min imaginära förlovade, Yocheved Gesundheit. Man behöver ha sett tv-serien Familjen Shtisel för att hänga med. Den har gått på Axess, och som jag skrivit i förordet till Out of This World ser jag ett avsnitt nästan varje dag. Jag nämner också Yocheved i förordet.
På bilden ovanför har jag faktiskt omedvetet tecknat henne. Jag gjorde teckningen just efter att hon intervjuat mig om Out of This World. (Intervjun finns på www.lanterna.nu.) Jag har inte tänkt att figuren var någon särskild. Först när jag nästan var klar fattade jag att jag tecknat nån sorts version av henne och mig. Man kan se att hon är en aspekt av mig, på hur hon har ett ben som ser ut att vara avrivet, motsvarande jag har en fot jag inte kan gå på.
Jag kan beskriva senare hur vi blev ihop. Här är snutten ur Familjen Shtisel där hon nämns.
Out of This World finns innehållspunkten Underbar önskedröm återknytande till drömsemesterresa som barn. Där är jag på väg att få komma till The Walled Off Hotel – hotellet Banksy fått gjort i Betlehem.
Såhär är det:
The Twirlies spelade där en kväll hösten 2017 (jag tror det var 31/10), och Yocheved var på konserten.
En sak till från Familjen Shtisel hör till. I avsnitt 7 i andra säsongen är konstnärssonen Akiva i ett utsatt läge, utan hem. Han får nån sorts hallucination (- vem vet, dessa bohemer…), där han möter en hemlös liten pojke – en representation av hans egen situation alltså. Pojken heter Izikel och är faktiskt sonen till en av tjejerna i The Twirlies. Han var med vid konserten på The Walled Off Hotel.
Hur som helst gillade Yocheved The Twirlies, och efter spelningen talade hon med dem. Izikel var också med, och de hade trevligt. The Twirlies berättade att de just spelade in låtarna till Spin it och sa att de letade efter en designer för albumet. Yocheved talade då om mig och visade dem vad jag gjort. De gillade mina grejer, och så fick jag jobbet.

 

 

Se trailern till Familjen Shtisel.