Henrik Ibsen-biografen visar Trollfabriken i Dovre och en utanför-kroppen-romans: Joe & Adi



Vi befinner oss på bion i källaren till Henrik Ibsen-museet, där det finns många salonger. I en visas alltså Trollfabriken i Dovre. Vi går vidare och passerar en salong där de visar tv-dokumentären Människa vs Maskin. (SvT Play) Vi hör Nuala O’Connor tala om de dåliga sidorna med nätet och snappar upp att det gjorts en undersökning som visar att collegestudenter har 40 % mindre empati än för 20 år sedan. Detta letar sig in i en dröm Torger har, där han är med sin mor på bio, fast filmen är i snuttar som visas i olika biosalonger.
Vi går vidare till den röda salongen, där man visar den romantiska filmen Joe & Adi.
Det hissnande manuset, som skrevs i sommar, följer här:

Hela den skamliga sanningen, sanningen och inget annat än sanningen.
Fake News ville ta denna storyn, men det stoppades.
Unworldly Artists har agerat totalt ansvarslöst och orsakat mycket skada. Se Unworldly Artists är skivbolaget, förlaget och konstföreningen.
Vi nuddade vid ödet till Joe, från Frank Zappas album, Joe’s Garage. Det slutade lyckligt:
Take a tip from Joe, do like he did, hock your imaginary guitar and get a good job…Joe did, and he’s a happy guy now, on the day shift at the Utility Muffin Research Kitchen, arrogantly twisting the sterile canvas snoot of a fully-charged icing anointment utensil. And every time a nice little muffin comes by on the belt, he poots forth…

Joe vid löpande bandet alltså. Vad sker? Jobbet är för monotont och Joe börjar ha sina imaginära gitarrsolon igen. Och då träder Unworldly Artists fram och uppmuntrar honom! Påminner om framgångarna med imaginära hits som Watermelon In Easter Hay…


Unworldly Artists uppmuntrade honom faktiskt att sluta jobbet och satsa på sina imaginära solon på heltid.
Joes garage är nu byggt om till studio och lägenhet.
På nåt sätt får Joe kontakt med basisten i The Twirlies, Adi, bosatt i Jerusalem. En märklig romans uppstår. Två personer med var sin inflammerade historia av mental ohälsa. Två drömmare vars drömmar flätas samman till något som förstås är dömt att gå illa. Murvi, låtskrivaren och sångaren i The Twirlies, och de andra i gruppen, försökte varna Adi, men kärlek är ju blind.
Men Joe och Adi träffades aldrig. Vad som hände var följande.
Sedan Joe slutat på The Utility Muffin Research Kitchen och alltmera hängav sig åt gitarrdrömmande började han gå i sömnen. När han vaknade på morgonen kunde han se hur kanske gitarren flyttats bort till inspelningsutrustningen. I sömnen hade han alltså varit på väg vilja spela in något.
Men en ändring kom i och med kontakten med Adi.
Adi är lite som Birdy i denna utanför-kroppen-flygningssekvens:


Adi gjorde utanför-kroppen-flygningar från Israel, hela vägen över Atlanten, till LA, in på Joes gata, in i garaget och rakt in i Joes huvud. Fast alltid medan Joe sov. Resultatet:
Nu vaknade Joe på morgonen och såg att saker förflyttats i rummet igen. Gått i sömnen igen. Gitarren vid inspelningsutrustningen igen. Men när han nu kollade fanns faktiska inspelningar, gjorda i sömnen av Joe och Adi.
Sammanflätade som en överkreativ imaginär kringla.
Unworldly Artists tyckte naturligtvis att detta var fantastiskt och uppmuntrade det hela.
Adi for som en skottspole mellan Israel och LA i dessa utanför-kroppen-flygningar. I en våldsam fart, svepande över vågorna, följande de perfekt upp och ner, varenda våg. Ibland dykande i våldsam fart ner till havsbotten, följande botten perfekt nära.
Joe och Adi fick hybris. De skulle nu ”erövra världen” som Joe & Adi.


Joe och Adi gjorde bl.a. en inspelning av Frank Zappas The Black Page. Sedan skaffade Joe sig en imaginär grekisk bouzouki ”with divine sound”. (Påtänkt första gång 1987.)

Grekisk bouzouki. Äkta vara:


Och sedan kraschlandade det hela, precis som alla försökt få dem att förstå att det kom gå. Adi fick vara på Herzogsjukhuset i Jerusalem en vecka. (I tv-serien Familjen Shtisel får en vän av konstnären Akiva lägga sig in där. Han och Adi kan ha träffats.)
Sedan flyttade Adi hem till Murvi och slickade såren där ett tag.
För Joe slutade det som förra gången, så han är tillbaka på The Utility Muffin Research Kitchen.
Alla har förstås lämnat Unworldly Artists. The Twirlies förlitar sig igen på det trogna stödet från Yocheved Gesundheit. Vår klippa i livets tumult.
Något av allt detta kommer nog leta sig in i The Twirlies uppföljningsalbum.

Unworldly Artists är skivbolaget, förlaget och konstföreningen.


En hel del saker faller långsamt på plats. Det visade sig att Fake Förlag inte var riktigt seriösa, så Murvi kommer inte ge ut sin drömdagbok där.
De som kommer göra det är Unworldly Artists, som är skivbolag, förlag och konstförening för artister och konstnärer som inte riktigt passar in i världen (och kanske inte ens vill det). Såna finns det gott om. Konstnärer som kan tänkas befinna sig i nån sorts limbo mellan världar, ovissa om var det går vidare etc.
Jag tror Marc Chagall var lite den sortens konstnär. En bok med hans konst som jag har (Författare: Ingo F Walther och Rainer Metzger), slutar såhär:
The soothing message was no less than Arcadia, paradise and Elysium in one. And Marc Chagall, forever travelling between different worlds, was the messenger.

Ta ett annat exempel: Joe från Frank Zappas album Joe’s Garage, som hängav sig åt imaginära gitarrsolon, och senare (”to make matters worse”) även ”imaginary vocal parts” till en låt om den imaginära journalistiska yrkeskåren. Det är låten Packard Goose, som finns live här:  Tidningen Fake News. Innan dess lät det såhär:

 

 

Hade inte Barking Pumpkin tagit sig an Joes solon så bra, så hade säkert Unworldly Artists tagit honom i sitt stall.
Där finns nog även vid det här laget Akiva Shtisel från TV-serien Familjen Shtisel. I slutet av serien talar han och galleristen Kaufman om hur han skall resa till USA. Det är många där han behöver möta. Sannolikt var det även någon från Unworldly Artists.

Nu vet vi då alltså att Unworldly Artists är skivbolaget till The Twirlies och även den obskyra engelska gruppen WHISPER.

Sedan är det så att Murvis drömdagbok inte kommer heta Out of My Mind, sen det låter för negativt. Den kommer i stället heta Out of This World, precis som min. Jag tror faktiskt att böckerna till stora delar är överlappande.
En skillnad är att Murvi inte drömt om kajor, som jag gjort sedan jag matar några här på vinden. [Se Underbar kajdröm och Spjuverlingen.] Utan Murvi har i stället drömmar om hunden Dubche från Familjen Shtisel. (Se Fake News’ 17 maj-special om ”folkdräktstiken” och hennes pojkvän.) Kanske även om Katinka. Det är nämligen så att Murvi gått ut med Dubche mycket, innan han fick ett nytt hem. Jag är inte säker på om Murvi rent av är bofast i Jerusalem och kanske fortfarande går ut med Dubche.
Men det finns en intressant dröm med metanivå i Murvis bok, motsvarande mina drömmar med metanivå. Murvi har drömt att Dubche drömt detta:

 

Kvinnan är sannolikt Dubches första matte.

En tredje omslagsvariant till The Twirlies album. Tidningen Fake News.

Här är en tredje omslagsvariant till den imaginära gruppens debutalbum Spin it.

 

 

 

 
 

 

De två tidigare varianterna är ”candyfloss-varianten” och ”murky white”. Detta är ”murky brown”. Det är åtminstone en eller två saker till jag vill testa att göra.
De olika varianterna kan kanske användas i olika delar av världens alla parallellvärldar, beroende på kulturella skillnader, för att The Twirlies skall kunna bli framgångsrika. (Parallellvärldsframgång.)
Annars kan det behövas flera varianter när cd-skivorna blir slutsålda och en nyutgåva får göras. Då kommer det finnas bonuslåtar, som t.ex. In The Eye Of The Storm.

Annars har en ny skvallertidning dykt upp.

 


Sedan det är Fake News är ju detta inget som ens behöver kommenteras. The Twirlies har varit med om värre. Murvi mår bra.
Här är en Zappalåt om journalistik.