Häfte med Robert Jäppinens texter till tolvårsdagen för hans bortgång. (Plus video.)

Detta var inget jag hade planerat att göra, utan något hände 10/6 som fick mig att tänka och komma fram till att jag ville göra ett häfte av Roberts affisch med samma namn från 1998. Affischtexten börjar:

– MANIPULATION –
”GLOBAL SUPER-PERFORMANCE MED RINGEN I NÄSAN”

SISTA PUNKTEN I MIN UNDERSÖKNING OM VANANS MAKT 1972 – TID – EN VECKA – FRÅN MÅNDAG TILL MÅNDAG NOVEMBER 1972.

Tolv är ju den ena heliga siffran i Bibeln, och det finns en anknytning till evangelierna i denna ”performance”.

På kvällen 10/6 började jag göra häftet, så det var klart till att publiceras på tolvårsdagen för Roberts bortgång, 12/6. (Det var ju också datumet för toppmötet mellan Trump och Kim Jong Un, vilket gick bra ihop sedan Robert, som hans texter visar, vigde livet åt att kämpa för fred.)

Jag har aldrig förr markerat ett datum ”siffersymboliskt” på detta sätt.
Jag hittar inget om det på nätet nu, så det var nog något jag tolkade in för ett par år sedan, att utgivningsdatumet för Jonas Hellborg och Shawn Lanes album, Zenhouse – 9/11 1999 – var ett valt datum utifrån betydelsen av siffran 9 i Buddism. (Jag har inte det albumet, men ett par andra av dom.)
Hur som helst skulle det ha intresserat Robert att siffran 9 har betydelse i Hinduism och Buddism, sedan han ofta använde siffran 99 (eller 999) i saker han gjorde. Det var för honom ”den exakta siffran”. (Om man säger ”hundra” kan det vara lite mera eller mindre. Med 99 blir det som med gränsvärden i matematik, när en kurva kryper närmre och närmre ett visst värde. 99 är exaktare, 999 ännu exaktare etc.)
För mig känns 99 som en extrem siffra jämfört med Bibelns 7 och 12, som är grundade på de 7 dagarna i en vecka, och 12 timmarna på dagen och 12 månaderna i året (och 12 stammarna i Israel, 12 disciplar och kanske något mera jag inte vet).

Nog om det. Jag tänkte alltså att det bara finns en tolvårsdag och gjorde häftet med Roberts undersökning från 1972.
Han har sagt till mig att en del av syftet var att han ville se att det var möjligt för Jesus att styra förloppet så att han korsfästes just på fredag i påsken, vilket var viktigt. Jag har skrivit om detta i förklaringarna till affischtexten.
(P.S. Det var att jag 10/6 hade läst kapitlet med korsfästelsen i Lukasevangeliet som gjorde att jag fick idén till häftet.)
Då jag trodde jag var klar upptäckte jag att det minsta sidantalet man fick ha var 16. Därför har jag lagt till två bilder och en väsentlig text från en länk på hemsidan jag gjorde för Robert, Kuckeliku-Evig. Jag har lagt ut båda texterna.
Se på min andra hemsida:

– MANIPULATION – ”GLOBAL SUPER-PERFORMANCE MED RINGEN I NÄSAN”

Den andra texten finns här:

Berättelsen om flykten och löftet till livet.

Jag fick just häftet själv och läste det. Jag tycker det är trevlig läsning, och det är väldigt lyckat att den andra texten kom med. Man får lite bakgrund till Roberts livsverk.

 

 


 

 

Här berättar Robert om det han räknade som hans första ”aktion”/performance, 1951 i Göteborg.
Sedan minns han en händelse 1991, som slutar med ett minne från 1940.
Under de senare åren, när han talade till flera och jag stod bredvid, kunde jag se hur han kunde börja berätta något som var svar på en fråga, men att det spårade över på en annan berättelse så personen inte fick svar. Jag hade hört Roberts historier så ofta att det även hände att jag mindes sådant som han själv glömt. Av saker åratal innan jag kom till Sverige 1987, alltså.
Det är synd att inte mera skrivits ner, men jag har fångat upp en del i böckerna med hans texter.

 

Robert sjunger Ochi Chorniye, som finns med på ett hörn i filmen The Shop Arond The Corner, som jag gillar. (Ochi Chorniye means too much candy.) Jag kan väl hoppa mellan ämnen jag också.

Fake Förlag utger Murvis drömdagbok, Out of My Mind.

 

 
Äntligen får vi en närmare titt in i Murvis komplexa inre värld! Fake Förlag utger ett urval av de mest spännande drömmarna ur hennes drömdagbok. Självklart hyperintressant för alla The Twirlies-fans, men även spännande för alla andra.
Murvi har berättat att hon under tiden som hon kompilerade materialet ständigt gick i sömnen. Hennes märkliga erfarenheter av detta finns också i boken. Det var den dagliga läsningen av drömmar som gjorde att hon befann sig så intensivt i det undermedvetna att hon gick i sömnen. Det slutade när jobbet med boken var klart.

Hur kom det så till utgivning av en bok?
Väl, igen har Yocheved Gesundheit spelat en roll. (Hon verkar vara en katalysator för allt möjligt.) Yocheved hade visat Murvi min bok, Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna. Kanske lånade Murvi den. Hur som helst hade hon sin egen drömdagbok, och med lite övertalning från Yocheved satte hon ihop manuset och skickade det till Fake Förlag. De såg potentialen, och boken kommer snart utges.

Alla är intresserade av musikers liv. Själv gillar jag t.ex. Elliott Smiths musik och har haft mycket glädje av Autumn de Wildes bok om honom. Där finns renskrivna samtal med personer i Elliotts liv varvat med hennes spännande fotografier. Jag tror Murvis bok kommer bli något liknande. Även med en cd med tidigare outgivna låtar av The Twirlies, som t.ex. In The Eye of The Storm.

Här är en intressant dokumentär om Elliott Smith. Han tyckte inte om att bli intervjuad, så de gjorde något kreativt i stället. En dröm är en del av filmen.

Han som gjort filmen (”breeeegs” överst i kommentarsfältet) skriver:
”…At the meeting he explained, in a very quiet voice, with a slight smile, that he didn’t want it to be a straight-up documentary. So I suggested he write down some of his dreams. The next day, we met again, and he began talking a lot, and louder, telling me all about how he ”had a fucked up dream last night”. It was very funny when he explained it, everyone in and around the music business he was in was telling him to get a mechanical hand to replace the hand that he’d trained for so long to play guitar….”

Dessa drömmare…

Fake News talar med Torger om undermedveten porträttlikhet och engelska resereportage.

 


Intervju gjort nyligen på Andarnas Hus. ”FN” är Fake News-journalisten.

FN: Torger, i din fascinerande bok, Out of This World – Teckningar, drömmar det undermedvetna, har du sidangivelser för ”Ansikten som omedvetet fått porträttlikhet.” Förklara.
TB: Jag borde nog ha skrivet ”undermedvetet fått porträttlikhet”, för det är vad som har skett. Det sker allt oftare i mina teckningar. Precis som i drömmar kopplas saker undermedvetet. Jag har inte tanke på nån särskild person alls när jag tecknar ett ansikte, men ser i efterhand att det blivit likt någon viss, och kan förstå varför det kopplats och uttryckts undermedvetet.
FN: Ditt undermedvetna skulle man bara vilja åka en rundresa med, känns det som. Är det såhär Björn Afzelius-teckningen kommit till?
TB: Ja. Jag hade sett en dokumentär om honom 2015. Någon eller några dagar efteråt gjorde jag teckningen där, till min förbluffelse, plötsligt hans ansikte kom fram – och på ett väldigt underligt sätt. Detta var första gången det skedde. Teckningen finns med i boken.
FN: Vad jag förstått tecknar du väldigt intuitivt. Jag tror du skrivit på din andra hemsida att du nästan alltid tecknar planlöst?
TB: Just precis. Det är därför så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Jag har sällan någon klar idé när jag tecknar, och jag fokuserar väldigt på det rent formmässiga. Det är ofta spännande att i efterhand se att saker kommit fram undermedvetet. Ibland tror man sig teckna en sak och ser i efterhand att man tecknat något annat.
FN: Jag tror du tagit med ett par senare exempel på omedveten porträttlikhet. Joanna Lumley…?
 

TB: Jag tittade på Joanna Lumleys japanska och sibiriska äventyr på Kunskapskanalen. Hon är spontan och rolig. Det har gått två resereportage-serier till med kända skådespelare, som jag tittat på. Jag har en teckning med omedveten porträttlikhet även från serien Storbritanniens glömda byar, med Penelope Keith. Det gick på Axess TV. Det verkar kunna funka bra med skådespelare som programledare i såna program. Kanske sen de är vana med att underhålla? Sen är det ju intressant att man sett dom i saker på tv.
Jag gillade också serien Kanaler, båtar och kärlek, med Prunella Scales, från Fawlty Towers. Hon och maken Timothy West.
Just med teckningen med Joanna Lumley var det något jag hade skrivit bredvid i ritblocket som undermedvetet kopplats till henne. I förordet till Out of This World har jag beskrivit hur detta brukar ske. Jag har inte haft tanke på varken det skrivna eller Joanna Lumley, men hon har kommit fram p.g.a. en association där. Tillräcklig likhet för att det tydligt nog är henne. Hon har lite David Bowies drag, tycker jag.
FN: Vad är pelaren som liksom blommar upp vid huvudet?
TB: Jag hade nyss sett en sån där klassisk pelare på tv. Kanske representerar det något undermedvetet att den ”blommar ut” vid huvudet? Jag kan fråga mig själv så, i efterhand, ofta.
Men som med Björn Afzelius var det någon eller några dar sen jag sett henne på tv. Den nästa teckningen gjorde jag däremot medan jag tittade på Storbritanniens glömda byar.

 


 

Jag gjorde ansiktet till höger först och petade med allt runt ett par dagar sen. Det som intresserade mig var att teckningen påminner om känslan i sådant jag tecknade då jag var 18 – 19. I avsnittet av Storbritanniens glömda byar var Penelope Keith i en otroligt pittoresk liten by i Cornwall. Byn hade en egen särskild segelbåt, som det bara finns några få av, och det var bilder från en regatta. Jag har ju seglat i uppväxten i Fredrikstad, så fina minnen väcks. Jag tror jag känslomässigt hamnade lite i uppväxten p.g.a. det, och att teckningen därför påminner mig om teckningar från då.
Hur som helst var det först ett par dar senare som jag frågade mig om det högra ansiktet var någon särskild, och kom på att det har viss likhet med Penelope Keiths ansikte. Ett långt ansikte tittande på åskådaren, som hon. En manlig version av henne, som det råkat bli.
Jag lärde ett roligt adjektiv samtidigt: Cornish
FN: Teckningen kanske är cornish?
TB: Kanske det, men folk från Cornwall kanske skulle kalla den corny i stället…? Men jag är nöjd med den. Jag brukar sällan ha flera ansikten i mina teckningar.
FN: Kommer den kanske finnas i en ny bok med teckningar, drömmar och det undermedvetna?
TB: Jo. Jag har haft några otroliga drömmar och ”drömerfarenheter” den senaste tiden, så nån gång framöver blir det nog en andra bok som Out of This World.
FN: Det ser vi fram emot!