I ramen november, december och januari.


www.lanterna.nu lägger jag varje månad en ny teckning i ramen, och förklarar saker som kommit fram undermedvetet.


November:
Många av mina teckningar är inspirerade av musik, och det händer ofta att saker kommer fram undermedvetet. Teckningen över är annorlunda än annat jag gjort i att den i princip är ett ”bildreferat” av Enya-videon I Want Tomorrow. (Se nedanför!) Fast det har blivit så omedvetet.
Jag såg videon i en tv-serie om kelterna, som gick på Axess, och kollade upp den på YouTube. Dagen då jag gjorde teckningen hade jag tittat på videon två gånger.
Jag har nästan aldrig någon idé eller avsikt när jag gör mina frihandsteckningar, utan jobbar väldigt intuitivt.
Av ingen anledning har jag fått för mig att rita en rund sida och ingen fyrkant. Sedan har jag gjort en innerram och tecknat två fönster uppe. En lång arm in i rummet bredvid och en hand som slår en gnista. Jag har inte haft tanke på Enya-videon. Jag får en sån impuls och tecknar utan att fråga mig ”var det kom från”. Min association var en teckning i Out of This World där en hand slår en gnista. Jag låter ramen bli flammor och sen en man till där nere. Först då jag ville rita spakar framför honom fattade jag att det kom från Enya-videon. Men jag tänkte inte att det andra gjorde det, utan tyckte det bara var nåt slumpartat som inte betydde nånting. Jag tror det först var dagen efter, då jag skuggade streckteckningen, som jag såg att allt i bilden går tillbaka till Enya-videon. En andra lång arm, som gick ner till ett hjul mitt i bilden, blev det till att jag skuggade bort. Jag jobbar med det formmässiga tills innehållet framträder klart.
En sak till har påverkat att jag tecknade detta. Samma dag som jag tittade på videon hade jag lyssnat på Thom Yorkes album Eraser.Kanske har jag undermedvetet valt ut just den cd:n p.g.a. cd-omslaget? Det kan vikas ut och är då ett långt linoleumsnitt som visar typ jordens undergång. Flodvågor över allt och byggnader i brand. I ett hörn står nån sorts trollkarl som håller ut en hand och stoppar flodvågen. En andra ”magisk hand” alltså. (Jag hade också nyss sett ett tv-program om hur åska och blixtar bildas.)
Videons titel och innehåll har berört mig, och jag får flera associationer. Jag tycker den är spännande och välgjort, och det är intressant med kontrasten mellan den lugna melodin och det dramatiska som sker. (Jag har ingen musik av Enya.)




December:
I denna teckning från 7/11 har igen något kopplats undermedvetet, som jag förstått först i efterhand. Det som finns intill i blocket är en del av förklaringen. Det är figurer som kastar sig och svävar, ett barn och association till föräldrar, en mor.
Just innan jag tecknade hade jag läst i Bibeln, Johannes 10 och Psaltaren 82, sedan det var en hänvisning dit från Joh 10:34:
Jesus svarade dem: ”Det är ju så skrivet i eder lag: ’Jag har sagt att I ären gudar’. Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till – och skriften kan ju icke bliva om intet – huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?..”
Innan hade jag också sett ett avsnitt av den gamla tv-serien Mork and Mindy (med Robin Williams som utomjordingen Mork), som jag har på dvd. Mork gav en robot medvetande, och sedan, när den var döende, fick den dö som en människa.Omedvetet har döden här, och även i det andra jag tecknat, associerat till den spanska filmen Camino, som jag hade sett på nytt kanske en vecka tidigare. Det är en känsloladdad film, helt med kristna förtecken, om en flicka som dör av cancer i ryggraden.
Filmen  är inspirerad av den verkliga historien om Alexia González-Barros, som gick bort så då hon var 14 och nu är på väg att bli kanoniserad. Läs på Wikipedia. (Filmen är kontroversiell sedan flickans syskon säger att den är en förvrängning av verkligheten.)
I filmen talas det om döden i termer av hur hon ”går till Jesus”. Hon dör lycklig. (Inte som roboten i Mork and Mindy.)
Det sista hon säger innan hon dör är att hon är mycket lycklig. Det är många i sjukhusrummet, även två präster. När hon dör applåderar den ena prästen sättet hon gjort det på, och de runt applåderar med. Det är fem och en halv minut in i detta videoklipp med filmens slut, fast utan text. Se en trailer med engelsk text.

Utan att jag haft tanke på filmen har scenen där Camino dör letat sig in i bilden. Figuren som svävar upp motsvarar Camino, och den under modern. Märkligt nog ser den långa figuren t.v. ut som prästen när han börjar applådera.
Innan jag tecknade hade jag alltså läst Bibeln, och medan jag tecknade lyssnade jag på ett väldigt poetiskt album av Radiodervish, som heter In search of Simurgh, där det också handlar om andlighet.



Januari:
P.g.a. hur jag hela tiden befann mig i det undermedvetna gick jag ofta i sömnen medan jag gjorde Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetnaAnnars har det bara skett sedan ca 2016, när nåt rört om på djupet. Det hade det gjort då jag gjorde denna teckning.
På samma sätt som det finns undermedveten logik i varför man drömmer det man drömmer, finns det undermedveten logik i vad man gör i sömnen. Det är i varje fall så det ofta varit för mig.
Jag gjorde teckningen 25/11 -18. Bredvid den finns vad jag skrivit dagen efter:

Gick i sömnen i natt – märkligt. Fann i dag att jag varit i koppskåpet. En Miró-kopp hade jag ställt i kylskåpet, och de två kopparna med mina motiv, som jag gillar, stod på bänken under skåpet.
← Jag tänkte på skulptur i går sedan teckningen. Och att det kom i teckningen berodde på programmet om Moskva.
 [Ur serien Metropoler bakom kulisserna på Kunskapskanalen.] Ett konstverk: Lidande ansikten på skulpterade huvuden, som var inklämda bakom stålnät.

Se bilden nedanför! Det är en offentlig utsmyckning som programledaren går förbi i avslutningen av programmet. Hon säger inget om det.
Jag har skrivit ner några tankar om hur konstverket tangerar min livssituation. 
Jag skall inte ge hela förklaringen (så gott det går att förstå), men i teckningen tror jag att människor under förtryck kommit till uttryck i raden med de tre huvudena nedåt. Figuren t.v. tycks trycka ner dem.
Då jag såg tv-programmet tänkte jag på konstnären. Efteråt förstod jag att figuren nederst, som jag tänkt att bara var en som grep något, omedvetet blivit en konstnär – som en keramiker. (Formspråket är plastiskt som lera.) 
Tanken jag fick på skulptur har i sömnen kopplats till mina keramikskulpturer. Två står på kylskåpet där jag satte in koppen med ett motiv av Joan Miró på.
De två kopparna med mina motiv är ju också ”tredimensionell konst”. På den ena är kycklingen som säger Ich bin ein Berliner. (Se nedanför!)- Att vara instängd och bryta sig ut. Det är hur det dels hänger ihop.

Metropoler bakom kulisserna – Moskva
Att programmet visade hur man grävde en ny 
tunnelbana skall ha kommit fram nederst i teckningen.



Teckning ur boken Pennteckningar, som jag alltså har på en kopp.


I ramen augusti, september och oktober.


I somras fick jag idén att göra en ram som kunde passa till mina teckningar. På min icke mobilanpassade hemsida, www.lanterna.nu, har jag börjat lägga ut en ny teckning med text varje månad. Här är teckningarna för augusti, september och oktober, med förklaringarna till de.
 


 Augusti:
I Out of This World finns sidangivelser för ansikten som  omedvetet fått porträttlikhet. Detta är lite det samma. Jag hade samma dag tittat på ett självporträtt av Marc Chagall från 1914, och som man ser har mitt ansikte fått ett väldigt liknande uttryck (inte porträttlikhet). De kurviga linjerna påminner om växten i förgrunden.
Att jag oftast tecknar planlöst gör att mycket kommer till uttryck undermedvetet. Sannolikt har jag inte ens från början haft någon avsikt teckna ett ansikte här, utan jag brukar bara börja med att dra linjer.


 September:
I Out of This World finns många exempel på hur något jag tecknat på kvällen bidragit till vad jag drömt om natten. Denna teckning från Augusti är också ett exempel på det. Då jag gjort den tänkte jag på figuren t.v. som mig, och jag tänkte att kvinnofiguren var som Frihetsgudinnans syster. Det har i drömmen kopplats till tv-serien Seinfeld, som jag ser nästan varje veckodag. Kvinnofiguren har i drömmen blivit till karaktären Elain. I blocket har jag över teckningen skrivit om hur jag var klar med senaste boken. Det, och tankar om mina böcker allmänt, gjorde att i drömmen var formen som skjuter ut från ”Elain-siluetten” en bokhylla som min här hemma. Samtidigt har teckningen omedvetet associerat till en Aspergerföreläsning jag var på för ca. tio år sedan. ”Elain-siluetten” är i drömmen en dörröppning, och ”bokhyllan” dörren. Där det i teckningen går linjer in i ”Elain-siluetten” gick det in till en föreläsningssal med publik sittande till vänster.
Jag vill inte skriva vad som hände, mera än att jag kysste Elain. Hela beskrivningen, och förklaringen av vad som kopplats undermedvetet, kommer i en nästa bok med teckningar, drömmar och mitt undermedvetna.


Oktober:
Mina teckningar är kanske mest inspirerade av musik, sedan jag brukar lyssna på musik när jag tecknar. Då jag 24/8 gjorde denna lyssnade jag på Radiodervish samtidigt som jag kom tänka på Marjane Satrapis serieteckningar. Hon är den bästa serietecknaren jag vet om, mest känd för Persepolis.
För att öva upp min tyska läste jag 2014 Persepolis 2 på tyska. En situation var något jag upplevt liknande, så det bidrog till att jag fick en dröm som finns i Out of This World(Inte lagt ut.)
Jag har nyss läst om en annan av hennes böcker, Kyckling med plommon. – Husets rekommendation i dag!


Jag gillar musik med udda takter, som denna låt som växlar mellan 5/4 och 3/4.

P.S. Ramen är dels inspirerad av Frida Kahlos måleri.

Ny bok med innehållet av Robert Jäppinens affisch Räkning till huset Justitia.


Jag har nyss utgett denna 28 sidors bok i format A4 av Roberts affisch från 1969 och är väldigt nöjd med resultatet. Robert hade en del av innehållet på hans hemsidor, så det är texter han velat lyfta fram.

Här är baksidestexten:

Robert vigde livet åt att kämpa för fred. Hans ”aktioner”/happenings var led i en hemlig forskning i människan. Från hemsidelänken Forskningsmetod:

– jag var under skinnet på folk gång på gång – speciellt på polisstationer och i domstolar – offentliga sammanhang – (Klädnader för tre år var sydda i förväg -66 och -67 (förberedelsetiden))
– Under ett år var jag överbefälhavare över en osynlig armé – klädd i ’kamouflagedräkter’, med mönster i batik – orange, rött och blått (för att synas i andra ändan av gatan – samtidigt som jag var osynlig […]
– Året därpå; från 2:a december -68 till den 2:a december -69 var kungen och hovnarrens tid – klädnaderna varierade mellan kungliga och hovnarrens – tillståndet från kungen till hovnarren växlade vid behov på sekunden (samtal och svar på gator och torg)
– Från den 2:a december -69 till den 2:a december -70: bondpojkens tid

”- jag förgyller gator och skall köpa kronor med gatstenar sa kung Robert – därefter tar han upp stenen ur kassen och visar ’Årets bild’”

De två huvudtexterna finns i boken Robert Jäppinens texter.
Se Dialoger ur texter nerskrivna natten 8/12 23:30 – 9/12 9:00 1968 och Historien om en gatsten.
Där finns även ett par av bildsidorna och lite mera ur boken.

Innehållsförteckningen:

Förord med länken Forskningsmetod från Roberts hemsida.
Inledning. – ”Den siste såningsmannen”
Dialoger ur texter nerskrivna natten 8/12 23:30 – 9/12 9:00 1968.
Historien om en gatsten.
Brev om mötet vid rådhusrätten 6/6 1969, och räkning.
”Värdebrevet från Marianne.”

Appendix
Dennis den nyfikne och Robert den rike på GYLLENE AVENYN.
”Samlevnadsfrågorna”. GT:s artikel om normalitet 2/3 1969.
Texter och brev om Roberts verksamhet i Stockholm och Göteborg.

Flera av innehållspunkterna finns på min icke mobilanpassade hemsida www.lanterna.nu.

All affischtext finns renskriven i boken. Jag har tillrättalagt och beskrivit allt jag funnit ut att Robert gjorde kring denna tid. Det är mycket speciellt.

Boken kan köpas på Books on Demand, där jag fått den gjort,  Bokus, Adlibris och CDON. Pris från 101:-


 


Med 28 sidor kallar man det väl ett häfte, men ett väldigt innehållsrikt då, och Robert har kallat det bok. Jag har skrivit:

Robert har lämnat affischen till Kungliga biblioteket. Han har alltid sagt att den där är registrerat som bok. Det kommer inte upp något när man söker på Regina, så om den är registrerat så är den det i varje fall inte som bok. Därför känns det självklart rätt att den nu blir det.

Det mesta från hemsidelänken Forskningsmetod tjänar som förord. Slutet:

– klädnaderna och tidpunkterna för rättegångar var bestämda och anpassade av mig, utan att myndigheterna kände till det – jag åtalades flera gånger för förargelseväckande beteende (75 kr. standardböter), men vid rättegångarna har det aldrig kommit fram vem jag har förargat – de trodde i sin blindhet att mitt beteende borde förarga (allmänheten)

Slutet på min inledning:

Överst t.v. på affischen finns en text skriven efter 6/6 1969, då han fick komma till Stockholms rådhusrätt för det ”förargelseväckande” från 8/12 -68. ”Inför rätten för sin klädnads skull”, som han skrivit på gallerilappen på sidan 24. Som Robert påpekat är det han som valt datumet 6/6.

I inledningen har jag också lagt denna mening, ur en handskriven text:

”och bondförnuftet säger – kan en fredlig man ofreda en annan fredlig eller ofredar han må vara de icke fredliga”

 


Häfte med Robert Jäppinens texter till tolvårsdagen för hans bortgång. (Plus video.)

Detta var inget jag hade planerat att göra, utan något hände 10/6 som fick mig att tänka och komma fram till att jag ville göra ett häfte av Roberts affisch med samma namn från 1998. Affischtexten börjar:

– MANIPULATION –
”GLOBAL SUPER-PERFORMANCE MED RINGEN I NÄSAN”

SISTA PUNKTEN I MIN UNDERSÖKNING OM VANANS MAKT 1972 – TID – EN VECKA – FRÅN MÅNDAG TILL MÅNDAG NOVEMBER 1972.

Tolv är ju den ena heliga siffran i Bibeln, och det finns en anknytning till evangelierna i denna ”performance”.

På kvällen 10/6 började jag göra häftet, så det var klart till att publiceras på tolvårsdagen för Roberts bortgång, 12/6. (Det var ju också datumet för toppmötet mellan Trump och Kim Jong Un, vilket gick bra ihop sedan Robert, som hans texter visar, vigde livet åt att kämpa för fred.)

Jag har aldrig förr markerat ett datum ”siffersymboliskt” på detta sätt.
Jag hittar inget om det på nätet nu, så det var nog något jag tolkade in för ett par år sedan, att utgivningsdatumet för Jonas Hellborg och Shawn Lanes album, Zenhouse – 9/11 1999 – var ett valt datum utifrån betydelsen av siffran 9 i Buddism. (Jag har inte det albumet, men ett par andra av dom.)
Hur som helst skulle det ha intresserat Robert att siffran 9 har betydelse i Hinduism och Buddism, sedan han ofta använde siffran 99 (eller 999) i saker han gjorde. Det var för honom ”den exakta siffran”. (Om man säger ”hundra” kan det vara lite mera eller mindre. Med 99 blir det som med gränsvärden i matematik, när en kurva kryper närmre och närmre ett visst värde. 99 är exaktare, 999 ännu exaktare etc.)
För mig känns 99 som en extrem siffra jämfört med Bibelns 7 och 12, som är grundade på de 7 dagarna i en vecka, och 12 timmarna på dagen och 12 månaderna i året (och 12 stammarna i Israel, 12 disciplar och kanske något mera jag inte vet).

Nog om det. Jag tänkte alltså att det bara finns en tolvårsdag och gjorde häftet med Roberts undersökning från 1972.
Han har sagt till mig att en del av syftet var att han ville se att det var möjligt för Jesus att styra förloppet så att han korsfästes just på fredag i påsken, vilket var viktigt. Jag har skrivit om detta i förklaringarna till affischtexten.
(P.S. Det var att jag 10/6 hade läst kapitlet med korsfästelsen i Lukasevangeliet som gjorde att jag fick idén till häftet.)
Då jag trodde jag var klar upptäckte jag att det minsta sidantalet man fick ha var 16. Därför har jag lagt till två bilder och en väsentlig text från en länk på hemsidan jag gjorde för Robert, Kuckeliku-Evig. Jag har lagt ut båda texterna.
Se på min andra hemsida:

– MANIPULATION – ”GLOBAL SUPER-PERFORMANCE MED RINGEN I NÄSAN”

Den andra texten finns här:

Berättelsen om flykten och löftet till livet.

Jag fick just häftet själv och läste det. Jag tycker det är trevlig läsning, och det är väldigt lyckat att den andra texten kom med. Man får lite bakgrund till Roberts livsverk.


Här berättar Robert om det han räknade som hans första ”aktion”/performance, 1951 i Göteborg.
Sedan minns han en händelse 1991, som slutar med ett minne från 1940.
Under de senare åren, när han talade till flera och jag stod bredvid, kunde jag se hur han kunde börja berätta något som var svar på en fråga, men att det spårade över på en annan berättelse så personen inte fick svar. Jag hade hört Roberts historier så ofta att det även hände att jag mindes sådant som han själv glömt. Av saker åratal innan jag kom till Sverige 1987, alltså.
Det är synd att inte mera skrivits ner, men jag har fångat upp en del i böckerna med hans texter.

Robert sjunger Ochi Chorniye, som finns med på ett hörn i filmen The Shop Arond The Corner, som jag gillar. (Ochi Chorniye means too much candy.) Jag kan väl hoppa mellan ämnen jag också.

Fake News talar med Torger om undermedveten porträttlikhet och engelska resereportage.

 


Intervju gjort nyligen på Andarnas Hus. ”FN” är Fake News-journalisten.

FN: Torger, i din fascinerande bok, Out of This World – Teckningar, drömmar det undermedvetna, har du sidangivelser för ”Ansikten som omedvetet fått porträttlikhet.” Förklara.
TB: Jag borde nog ha skrivet ”undermedvetet fått porträttlikhet”, för det är vad som har skett. Det sker allt oftare i mina teckningar. Precis som i drömmar kopplas saker undermedvetet. Jag har inte tanke på nån särskild person alls när jag tecknar ett ansikte, men ser i efterhand att det blivit likt någon viss, och kan förstå varför det kopplats och uttryckts undermedvetet.
FN: Ditt undermedvetna skulle man bara vilja åka en rundresa med, känns det som. Är det såhär Björn Afzelius-teckningen kommit till?
TB: Ja. Jag hade sett en dokumentär om honom 2015. Någon eller några dagar efteråt gjorde jag teckningen där, till min förbluffelse, plötsligt hans ansikte kom fram – och på ett väldigt underligt sätt. Detta var första gången det skedde. Teckningen finns med i boken.
FN: Vad jag förstått tecknar du väldigt intuitivt. Jag tror du skrivit på din andra hemsida att du nästan alltid tecknar planlöst?
TB: Just precis. Det är därför så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Jag har sällan någon klar idé när jag tecknar, och jag fokuserar väldigt på det rent formmässiga. Det är ofta spännande att i efterhand se att saker kommit fram undermedvetet. Ibland tror man sig teckna en sak och ser i efterhand att man tecknat något annat.
FN: Jag tror du tagit med ett par senare exempel på omedveten porträttlikhet. Joanna Lumley…?
 

TB: Jag tittade på Joanna Lumleys japanska och sibiriska äventyr på Kunskapskanalen. Hon är spontan och rolig. Det har gått två resereportage-serier till med kända skådespelare, som jag tittat på. Jag har en teckning med omedveten porträttlikhet även från serien Storbritanniens glömda byar, med Penelope Keith. Det gick på Axess TV. Det verkar kunna funka bra med skådespelare som programledare i såna program. Kanske sen de är vana med att underhålla? Sen är det ju intressant att man sett dom i saker på tv.
Jag gillade också serien Kanaler, båtar och kärlek, med Prunella Scales, från Fawlty Towers. Hon och maken Timothy West.
Just med teckningen med Joanna Lumley var det något jag hade skrivit bredvid i ritblocket som undermedvetet kopplats till henne. I förordet till Out of This World har jag beskrivit hur detta brukar ske. Jag har inte haft tanke på varken det skrivna eller Joanna Lumley, men hon har kommit fram p.g.a. en association där. Tillräcklig likhet för att det tydligt nog är henne. Hon har lite David Bowies drag, tycker jag.
FN: Vad är pelaren som liksom blommar upp vid huvudet?
TB: Jag hade nyss sett en sån där klassisk pelare på tv. Kanske representerar det något undermedvetet att den ”blommar ut” vid huvudet? Jag kan fråga mig själv så, i efterhand, ofta.
Men som med Björn Afzelius var det någon eller några dar sen jag sett henne på tv. Den nästa teckningen gjorde jag däremot medan jag tittade på Storbritanniens glömda byar.

 


 

Jag gjorde ansiktet till höger först och petade med allt runt ett par dagar sen. Det som intresserade mig var att teckningen påminner om känslan i sådant jag tecknade då jag var 18 – 19. I avsnittet av Storbritanniens glömda byar var Penelope Keith i en otroligt pittoresk liten by i Cornwall. Byn hade en egen särskild segelbåt, som det bara finns några få av, och det var bilder från en regatta. Jag har ju seglat i uppväxten i Fredrikstad, så fina minnen väcks. Jag tror jag känslomässigt hamnade lite i uppväxten p.g.a. det, och att teckningen därför påminner mig om teckningar från då.
Hur som helst var det först ett par dar senare som jag frågade mig om det högra ansiktet var någon särskild, och kom på att det har viss likhet med Penelope Keiths ansikte. Ett långt ansikte tittande på åskådaren, som hon. En manlig version av henne, som det råkat bli.
Jag lärde ett roligt adjektiv samtidigt: Cornish
FN: Teckningen kanske är cornish?
TB: Kanske det, men folk från Cornwall kanske skulle kalla den corny i stället…? Men jag är nöjd med den. Jag brukar sällan ha flera ansikten i mina teckningar.
FN: Kommer den kanske finnas i en ny bok med teckningar, drömmar och det undermedvetna?
TB: Jo. Jag har haft några otroliga drömmar och ”drömerfarenheter” den senaste tiden, så nån gång framöver blir det nog en andra bok som Out of This World.
FN: Det ser vi fram emot!

Från The Twirlies spelning nåndag 29/2. Israelresan, Riff Cohen och Chagall.

 

 

Mitt intryck av The Twirlies spelning i Tel Aviv nåndag 29/2, som det kom för mig för ungefär en vecka sedan. (Icke-linjär tid.)

Sedan jag läser Bibeln en del, och så ofta kollar Familjen Shtisel, är jag rätt mycket i Israel i tankarna. (Än mera tack vare upptäckten av Riff Cohen och två nya böcker med Marc Chagalls konst och ord.)
Jag har stark inlevelse, och då jag tecknade detta hade jag även varit i Jerusalem. Fem nätter på två hotell.
– Att äntligen få se det jag vill se.

På hotellet i Jerusalem drömde jag att jag gifte mig med favoriten av kajorna jag matar.


”Hela vår inre värld är verklig, kanske ännu verkligare än den synliga världen.”
Marc Chagall

 


 

Hur jag fick jobbet som The Twirlies’ designer.


Jag har lite mera information om The Twirlies och hur det kom sig att jag fick göra designen av deras debutalbum, Spin it. ( Se Out of This World Design gör The Twirlies’ debutalbum, Spin it.)
Men då måste jag först beskriva lite kring min imaginära förlovade, Yocheved Gesundheit. Man behöver ha sett tv-serien Familjen Shtisel för att hänga med. Den har gått på Axess, och som jag skrivit i förordet till Out of This World ser jag ett avsnitt nästan varje dag. Jag nämner också Yocheved i förordet.
På bilden ovanför har jag faktiskt omedvetet tecknat henne. Jag gjorde teckningen just efter att hon intervjuat mig om Out of This World. (Intervjun finns på www.lanterna.nu.) Jag har inte tänkt att figuren var någon särskild. Först när jag nästan var klar fattade jag att jag tecknat nån sorts version av henne och mig. Man kan se att hon är en aspekt av mig, på hur hon har ett ben som ser ut att vara avrivet, motsvarande jag har en fot jag inte kan gå på.
Jag kan beskriva senare hur vi blev ihop. Här är snutten ur Familjen Shtisel där hon nämns.
Out of This World finns innehållspunkten Underbar önskedröm återknytande till drömsemesterresa som barn. Där är jag på väg att få komma till The Walled Off Hotel – hotellet Banksy fått gjort i Betlehem.
Såhär är det:
The Twirlies spelade där en kväll hösten 2017 (jag tror det var 31/10), och Yocheved var på konserten.
En sak till från Familjen Shtisel hör till. I avsnitt 7 i andra säsongen är konstnärssonen Akiva i ett utsatt läge, utan hem. Han får nån sorts hallucination (- vem vet, dessa bohemer…), där han möter en hemlös liten pojke – en representation av hans egen situation alltså. Pojken heter Izikel och är faktiskt sonen till en av tjejerna i The Twirlies. Han var med vid konserten på The Walled Off Hotel.
Hur som helst gillade Yocheved The Twirlies, och efter spelningen talade hon med dem. Izikel var också med, och de hade trevligt. The Twirlies berättade att de just spelade in låtarna till Spin it och sa att de letade efter en designer för albumet. Yocheved talade då om mig och visade dem vad jag gjort. De gillade mina grejer, och så fick jag jobbet.

 

 

Se trailern till Familjen Shtisel.

Out of This World Design gör The Twirlies’ debutalbum, Spin it.

Här är en första variant av den imaginära popgruppen The Twirlies’ debutalbum, Spin it. Mera samarbete kan komma framöver. Konsertaffischer, deras nästa album… Vem vet.

 

 

Detta behöver nu först ses och godtas av The Twirlies. Om det är ok kan jag ännu fila linjerna snyggare.

Se design.

Jag fick en dröm utifrån detta. Drömde om en mera uppmuntrande och berömmande version av Robert. Jag ville visa honom detta, men kom på att det inte gick sedan jag bara har det på datorn.