Fake Förlag utger Murvis drömdagbok, Out of My Mind.

 

 
Äntligen får vi en närmare titt in i Murvis komplexa inre värld! Fake Förlag utger ett urval av de mest spännande drömmarna ur hennes drömdagbok. Självklart hyperintressant för alla The Twirlies-fans, men även spännande för alla andra.
Murvi har berättat att hon under tiden som hon kompilerade materialet ständigt gick i sömnen. Hennes märkliga erfarenheter av detta finns också i boken. Det var den dagliga läsningen av drömmar som gjorde att hon befann sig så intensivt i det undermedvetna att hon gick i sömnen. Det slutade när jobbet med boken var klart.

Hur kom det så till utgivning av en bok?
Väl, igen har Yocheved Gesundheit spelat en roll. (Hon verkar vara en katalysator för allt möjligt.) Yocheved hade visat Murvi min bok, Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna. Kanske lånade Murvi den. Hur som helst hade hon sin egen drömdagbok, och med lite övertalning från Yocheved satte hon ihop manuset och skickade det till Fake Förlag. De såg potentialen, och boken kommer snart utges.

Alla är intresserade av musikers liv. Själv gillar jag t.ex. Elliott Smiths musik och har haft mycket glädje av Autumn de Wildes bok om honom. Där finns renskrivna samtal med personer i Elliotts liv varvat med hennes spännande fotografier. Jag tror Murvis bok kommer bli något liknande. Även med en cd med tidigare outgivna låtar av The Twirlies, som t.ex. In The Eye of The Storm.

Här är en intressant dokumentär om Elliott Smith. Han tyckte inte om att bli intervjuad, så de gjorde något kreativt i stället. En dröm är en del av filmen.

Han som gjort filmen (”breeeegs” överst i kommentarsfältet) skriver:
”…At the meeting he explained, in a very quiet voice, with a slight smile, that he didn’t want it to be a straight-up documentary. So I suggested he write down some of his dreams. The next day, we met again, and he began talking a lot, and louder, telling me all about how he ”had a fucked up dream last night”. It was very funny when he explained it, everyone in and around the music business he was in was telling him to get a mechanical hand to replace the hand that he’d trained for so long to play guitar….”

Dessa drömmare…

Fake News talar med Torger om undermedveten porträttlikhet och engelska resereportage.

 


Intervju gjort nyligen på Andarnas Hus. ”FN” är Fake News-journalisten.

FN: Torger, i din fascinerande bok, Out of This World – Teckningar, drömmar det undermedvetna, har du sidangivelser för ”Ansikten som omedvetet fått porträttlikhet.” Förklara.
TB: Jag borde nog ha skrivet ”undermedvetet fått porträttlikhet”, för det är vad som har skett. Det sker allt oftare i mina teckningar. Precis som i drömmar kopplas saker undermedvetet. Jag har inte tanke på nån särskild person alls när jag tecknar ett ansikte, men ser i efterhand att det blivit likt någon viss, och kan förstå varför det kopplats och uttryckts undermedvetet.
FN: Ditt undermedvetna skulle man bara vilja åka en rundresa med, känns det som. Är det såhär Björn Afzelius-teckningen kommit till?
TB: Ja. Jag hade sett en dokumentär om honom 2015. Någon eller några dagar efteråt gjorde jag teckningen där, till min förbluffelse, plötsligt hans ansikte kom fram – och på ett väldigt underligt sätt. Detta var första gången det skedde. Teckningen finns med i boken.
FN: Vad jag förstått tecknar du väldigt intuitivt. Jag tror du skrivit på din andra hemsida att du nästan alltid tecknar planlöst?
TB: Just precis. Det är därför så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Jag har sällan någon klar idé när jag tecknar, och jag fokuserar väldigt på det rent formmässiga. Det är ofta spännande att i efterhand se att saker kommit fram undermedvetet. Ibland tror man sig teckna en sak och ser i efterhand att man tecknat något annat.
FN: Jag tror du tagit med ett par senare exempel på omedveten porträttlikhet. Joanna Lumley…?
 

TB: Jag tittade på Joanna Lumleys japanska och sibiriska äventyr på Kunskapskanalen. Hon är spontan och rolig. Det har gått två resereportage-serier till med kända skådespelare, som jag tittat på. Jag har en teckning med omedveten porträttlikhet även från serien Storbritanniens glömda byar, med Penelope Keith. Det gick på Axess TV. Det verkar kunna funka bra med skådespelare som programledare i såna program. Kanske sen de är vana med att underhålla? Sen är det ju intressant att man sett dom i saker på tv.
Jag gillade också serien Kanaler, båtar och kärlek, med Prunella Scales, från Fawlty Towers. Hon och maken Timothy West.
Just med teckningen med Joanna Lumley var det något jag hade skrivit bredvid i ritblocket som undermedvetet kopplats till henne. I förordet till Out of This World har jag beskrivit hur detta brukar ske. Jag har inte haft tanke på varken det skrivna eller Joanna Lumley, men hon har kommit fram p.g.a. en association där. Tillräcklig likhet för att det tydligt nog är henne. Hon har lite David Bowies drag, tycker jag.
FN: Vad är pelaren som liksom blommar upp vid huvudet?
TB: Jag hade nyss sett en sån där klassisk pelare på tv. Kanske representerar det något undermedvetet att den ”blommar ut” vid huvudet? Jag kan fråga mig själv så, i efterhand, ofta.
Men som med Björn Afzelius var det någon eller några dar sen jag sett henne på tv. Den nästa teckningen gjorde jag däremot medan jag tittade på Storbritanniens glömda byar.

 


 

Jag gjorde ansiktet till höger först och petade med allt runt ett par dagar sen. Det som intresserade mig var att teckningen påminner om känslan i sådant jag tecknade då jag var 18 – 19. I avsnittet av Storbritanniens glömda byar var Penelope Keith i en otroligt pittoresk liten by i Cornwall. Byn hade en egen särskild segelbåt, som det bara finns några få av, och det var bilder från en regatta. Jag har ju seglat i uppväxten i Fredrikstad, så fina minnen väcks. Jag tror jag känslomässigt hamnade lite i uppväxten p.g.a. det, och att teckningen därför påminner mig om teckningar från då.
Hur som helst var det först ett par dar senare som jag frågade mig om det högra ansiktet var någon särskild, och kom på att det har viss likhet med Penelope Keiths ansikte. Ett långt ansikte tittande på åskådaren, som hon. En manlig version av henne, som det råkat bli.
Jag lärde ett roligt adjektiv samtidigt: Cornish
FN: Teckningen kanske är cornish?
TB: Kanske det, men folk från Cornwall kanske skulle kalla den corny i stället…? Men jag är nöjd med den. Jag brukar sällan ha flera ansikten i mina teckningar.
FN: Kommer den kanske finnas i en ny bok med teckningar, drömmar och det undermedvetna?
TB: Jo. Jag har haft några otroliga drömmar och ”drömerfarenheter” den senaste tiden, så nån gång framöver blir det nog en andra bok som Out of This World.
FN: Det ser vi fram emot!