I ramen november, december och januari.


På www.lanterna.nu lägger jag varje månad en ny teckning i ramen. Oftast en som det finns något att säga om. Vanligen finns förklaringar av saker som kommit fram undermedvetet.


November:
Teckning från 25/10.
Då jag var klar undrade jag: ”Var har jag sett ett sånt leende?” Tänkte på tv-program innan jag kom på mina två böcker med konst av Marc Chagall, som alltid ligger på hörnet av mitt bord. (Andra konstböcker flyttar jag tillbaka i hyllan efter ett tag, men Chagall-böckerna ligger där fast, för man tröttnar inte titta på bilderna.)
Ett litet, negativt ansikte slungas ner (?) till vänster.
Fåglar kommer in p.g.a. kajorna jag matar.
Marc Chagall är den konstnär jag tagit mest intryck av sedan 2016. Det finns många bilder med sådana lugna, fina leenden. Då jag kollade i en av böckerna några dagar tidigare hade jag tittat på dessa fina leenden och tänkt att det kanske vore mening i sig att teckna leenden. Vanligen lite av det i mina bilder.
Men jag har inte ens avsett att teckna ett leende här, utan frågade mig om jag ville ha det då jag såg att det blev det. På denna bra dag skall det ha blivit så undermedvetet.
Två exempel på sådana leenden hos Chagall:

The Acrobat (Min fågel kan motsvara ”ängeln”.)
Jag älskar denna bild, som omedvetet har inspirerat en annan teckning på teckningssidan.

The Grand Parade

Pablo Picasso:
”When Chagall paints you do not know if he is asleep or awake. Somewhere or other inside his head there must be an angel.”

P.S. 8/11: Jag har nu i efterhand upptäckt att ansiktet (ansiktsformen) oavsiktligt fått viss likhet med Marjane Satrapi, som hon tecknat sig själv i serieboken Persepolis, som jag läst på nytt nu på sistone.
Under teckningen har jag noterat att jag samma morgon läst i Johannesevangeliet om ”brödet som kommer från himmelen”.


December:
Teckning från 17 – 18/11.
Av flera saker som kan ha bidragit till bilden skall i varje fall en vara att jag då läste i Johannesevangeliet, där Jesus talar med disciplarna i Getsemane efter sista måltiden. (Joh. 15)
Medan jag tecknade ansiktet lyssnade jag på Maria McKee. Hon ser sorgsen ut, lite liknande, på cd-omslaget. (Ultimate Collection.) Det finns religiositet i en del av hennes texter.


Januari:
En teckning från september som jag gjorde medan jag lyssnade på Cat Powers album The Covers Record.
Jag gör saker omedvetet och fattade att djävulen och kvinnan blivit utifrån låten Troubled Waters med raden ”I must be one of the devil’s daughters”.
Jag kollade upp originallåtarna. Denna är av Mae West.
Här är en nyårspassande rolig annan låt av henne jag fann.

Från The Twirlies spelning nåndag 29/2. Israelresan, Riff Cohen och Chagall.

 

 

Mitt intryck av The Twirlies spelning i Tel Aviv nåndag 29/2, som det kom för mig för ungefär en vecka sedan. (Icke-linjär tid.)

Sedan jag läser Bibeln en del, och så ofta kollar Familjen Shtisel, är jag rätt mycket i Israel i tankarna. (Än mera tack vare upptäckten av Riff Cohen och två nya böcker med Marc Chagalls konst och ord.)
Jag har stark inlevelse, och då jag tecknade detta hade jag även varit i Jerusalem. Fem nätter på två hotell.
– Att äntligen få se det jag vill se.

På hotellet i Jerusalem drömde jag att jag gifte mig med favoriten av kajorna jag matar.


”Hela vår inre värld är verklig, kanske ännu verkligare än den synliga världen.”
Marc Chagall