Kategori: Konst

I ramen augusti, september och oktober.


I somras fick jag idén att göra en ram som kunde passa till mina teckningar. På min icke mobilanpassade hemsida, www.lanterna.nu, har jag börjat lägga ut en ny teckning med text varje månad. Här är teckningarna för augusti, september och oktober, med förklaringarna till de.
 


 Augusti:
I Out of This World finns sidangivelser för ansikten som  omedvetet fått porträttlikhet. Detta är lite det samma. Jag hade samma dag tittat på ett självporträtt av Marc Chagall från 1914, och som man ser har mitt ansikte fått ett väldigt liknande uttryck (inte porträttlikhet). De kurviga linjerna påminner om växten i förgrunden.
Att jag oftast tecknar planlöst gör att mycket kommer till uttryck undermedvetet. Sannolikt har jag inte ens från början haft någon avsikt teckna ett ansikte här, utan jag brukar bara börja med att dra linjer.


 September:
I Out of This World finns många exempel på hur något jag tecknat på kvällen bidragit till vad jag drömt om natten. Denna teckning från Augusti är också ett exempel på det. Då jag gjort den tänkte jag på figuren t.v. som mig, och jag tänkte att kvinnofiguren var som Frihetsgudinnans syster. Det har i drömmen kopplats till tv-serien Seinfeld, som jag ser nästan varje veckodag. Kvinnofiguren har i drömmen blivit till karaktären Elain. I blocket har jag över teckningen skrivit om hur jag var klar med senaste boken. Det, och tankar om mina böcker allmänt, gjorde att i drömmen var formen som skjuter ut från ”Elain-siluetten” en bokhylla som min här hemma. Samtidigt har teckningen omedvetet associerat till en Aspergerföreläsning jag var på för ca. tio år sedan. ”Elain-siluetten” är i drömmen en dörröppning, och ”bokhyllan” dörren. Där det i teckningen går linjer in i ”Elain-siluetten” gick det in till en föreläsningssal med publik sittande till vänster.
Jag vill inte skriva vad som hände, mera än att jag kysste Elain. Hela beskrivningen, och förklaringen av vad som kopplats undermedvetet, kommer i en nästa bok med teckningar, drömmar och mitt undermedvetna.


Oktober:
Mina teckningar är kanske mest inspirerade av musik, sedan jag brukar lyssna på musik när jag tecknar. Då jag 24/8 gjorde denna lyssnade jag på Radiodervishalbumet nedanför samtidigt som jag kom tänka på Marjane Satrapis serieteckningar. Hon är den bästa serietecknaren jag vet om, mest känd för Persepolis.
För att öva upp min tyska läste jag 2014 Persepolis 2 på tyska. En situation var något jag upplevt liknande, så det bidrog till att jag fick en dröm som finns i Out of This World. (Inte lagt ut.)
Jag har nyss läst om en annan av hennes böcker, Kyckling med plommon. – Husets rekommendation i dag!

P.S. 4/10 -19:
Teckningen finns (utan ramen) på en mugg man kan köpa i min webshop.

Ramen är dels inspirerad av Frida Kahlos måleri.

Broschyr med innehållet av Robert Jäppinens affisch Räkning till huset Justitia.


Jag har nyss utgett denna 28 sidors broschyr i format A4 av Roberts affisch från 1969. Robert hade en del av innehållet på hans hemsidor, så det är texter han velat lyfta fram.

Här är baksidestexten:

Robert vigde livet åt att kämpa för fred. Hans ”aktioner”/happenings var led i en hemlig forskning i människan. Från hemsidelänken Forskningsmetod:

– jag var under skinnet på folk gång på gång – speciellt på polisstationer och i domstolar – offentliga sammanhang – (Klädnader för tre år var sydda i förväg -66 och -67 (förberedelsetiden))
– Under ett år var jag överbefälhavare över en osynlig armé – klädd i ’kamouflagedräkter’, med mönster i batik – orange, rött och blått (för att synas i andra ändan av gatan – samtidigt som jag var osynlig […]
– Året därpå; från 2:a december -68 till den 2:a december -69 var kungen och hovnarrens tid – klädnaderna varierade mellan kungliga och hovnarrens – tillståndet från kungen till hovnarren växlade vid behov på sekunden (samtal och svar på gator och torg)
– Från den 2:a december -69 till den 2:a december -70: bondpojkens tid…

”- jag förgyller gator och skall köpa kronor med gatstenar sa kung Robert – därefter tar han upp stenen ur kassen och visar ’Årets bild’”

De två huvudtexterna finns i boken Robert Jäppinens texter.
Se Dialoger ur texter nerskrivna natten 8/12 23:30 – 9/12 9:00 1968 och Historien om en gatsten.
Där finns även ett par av bildsidorna och lite mera ur boken.

Innehållsförteckningen:

Förord med länken Forskningsmetod från Roberts hemsida.
Inledning. – ”Den siste såningsmannen”
Dialoger ur texter nerskrivna natten 8/12 23:30 – 9/12 9:00 1968.
Historien om en gatsten.
Brev om mötet vid rådhusrätten 6/6 1969, och räkning.
”Värdebrevet från Marianne.”

Appendix
Dennis den nyfikne och Robert den rike på GYLLENE AVENYN.
”Samlevnadsfrågorna”. GT:s artikel om normalitet 2/3 1969.
Texter och brev om Roberts verksamhet i Stockholm och Göteborg.

Flera av innehållspunkterna finns på min icke mobilanpassade hemsida www.lanterna.nu.

All affischtext finns renskriven i häftet. Jag har tillrättalagt och beskrivit allt jag funnit ut att Robert gjorde kring denna tid. Det är mycket speciellt.

Häftet kan köpas på Books on Demand (Se widget nederst!), där jag fått det gjort,  Bokus, Adlibris och CDON. Pris från 101:-


Med 28 sidor kallar man det väl ett häfte, men ett väldigt innehållsrikt då, och Robert har kallat det bok. Jag har skrivit:

Robert har lämnat affischen till Kungliga biblioteket. Han har alltid sagt att den där är registrerat som bok. Det kommer inte upp något när man söker på Regina, så om den är registrerat så är den det i varje fall inte som bok. Därför känns det självklart rätt att den nu blir det.

Det mesta från hemsidelänken Forskningsmetod tjänar som förord. Slutet:

– klädnaderna och tidpunkterna för rättegångar var bestämda och anpassade av mig, utan att myndigheterna kände till det – jag åtalades flera gånger för förargelseväckande beteende (75 kr. standardböter), men vid rättegångarna har det aldrig kommit fram vem jag har förargat – de trodde i sin blindhet att mitt beteende borde förarga (allmänheten)

Slutet på min inledning:

Överst t.v. på affischen finns en text skriven efter 6/6 1969, då han fick komma till Stockholms rådhusrätt för det ”förargelseväckande” från 8/12 -68. ”Inför rätten för sin klädnads skull”, som han skrivit på gallerilappen på sidan 24. Som Robert påpekat är det han som valt datumet 6/6.

I inledningen har jag också lagt denna mening, ur en handskriven text:

”och bondförnuftet säger – kan en fredlig man ofreda en annan fredlig eller ofredar han må vara de icke fredliga”

 



Häfte med Robert Jäppinens texter till tolvårsdagen för hans bortgång. (Plus video.)

Detta var inget jag hade planerat att göra, utan något hände 10/6 som fick mig att tänka och komma fram till att jag ville göra ett häfte av Roberts affisch med samma namn från 1998. Affischtexten börjar:

– MANIPULATION –
”GLOBAL SUPER-PERFORMANCE MED RINGEN I NÄSAN”

SISTA PUNKTEN I MIN UNDERSÖKNING OM VANANS MAKT 1972 – TID – EN VECKA – FRÅN MÅNDAG TILL MÅNDAG NOVEMBER 1972.

Tolv är ju den ena heliga siffran i Bibeln, och det finns en anknytning till evangelierna i denna ”performance”.

På kvällen 10/6 började jag göra häftet, så det var klart till att publiceras på tolvårsdagen för Roberts bortgång, 12/6. (Det var ju också datumet för toppmötet mellan Trump och Kim Jong Un, vilket gick bra ihop sedan Robert, som hans texter visar, vigde livet åt att kämpa för fred.)

Jag har aldrig förr markerat ett datum ”siffersymboliskt” på detta sätt.
Jag hittar inget om det på nätet nu, så det var nog något jag tolkade in för ett par år sedan, att utgivningsdatumet för Jonas Hellborg och Shawn Lanes album, Zenhouse – 9/11 1999 – var ett valt datum utifrån betydelsen av siffran 9 i Buddism. (Jag har inte det albumet, men ett par andra av dom.)
Hur som helst skulle det ha intresserat Robert att siffran 9 har betydelse i Hinduism och Buddism, sedan han ofta använde siffran 99 (eller 999) i saker han gjorde. Det var för honom ”den exakta siffran”. (Om man säger ”hundra” kan det vara lite mera eller mindre. Med 99 blir det som med gränsvärden i matematik, när en kurva kryper närmre och närmre ett visst värde. 99 är exaktare, 999 ännu exaktare etc.)
För mig känns 99 som en extrem siffra jämfört med Bibelns 7 och 12, som är grundade på de 7 dagarna i en vecka, och 12 timmarna på dagen och 12 månaderna i året (och 12 stammarna i Israel, 12 disciplar och kanske något mera jag inte vet).

Nog om det. Jag tänkte alltså att det bara finns en tolvårsdag och gjorde häftet med Roberts undersökning från 1972.
Han har sagt till mig att en del av syftet var att han ville se att det var möjligt för Jesus att styra förloppet så att han korsfästes just på fredag i påsken, vilket var viktigt. Jag har skrivit om detta i förklaringarna till affischtexten.
(P.S. Det var att jag 10/6 hade läst kapitlet med korsfästelsen i Lukasevangeliet som gjorde att jag fick idén till häftet.)
Då jag trodde jag var klar upptäckte jag att det minsta sidantalet man fick ha var 16. Därför har jag lagt till två bilder och en väsentlig text från en länk på hemsidan jag gjorde för Robert, Kuckeliku-Evig. Jag har lagt ut båda texterna.
Se på min andra hemsida:

– MANIPULATION – ”GLOBAL SUPER-PERFORMANCE MED RINGEN I NÄSAN”

Den andra texten finns här:

Berättelsen om flykten och löftet till livet.

Jag fick just häftet själv och läste det. Jag tycker det är trevlig läsning, och det är väldigt lyckat att den andra texten kom med. Man får lite bakgrund till Roberts livsverk.

Här berättar Robert om det han räknade som hans första ”aktion”/performance, 1951 i Göteborg.
Sedan minns han en händelse 1991, som slutar med ett minne från 1940.
Under de senare åren, när han talade till flera och jag stod bredvid, kunde jag se hur han kunde börja berätta något som var svar på en fråga, men att det spårade över på en annan berättelse så personen inte fick svar. Jag hade hört Roberts historier så ofta att det även hände att jag mindes sådant som han själv glömt. Av saker åratal innan jag kom till Sverige 1987, alltså.
Det är synd att inte mera skrivits ner, men jag har fångat upp en del i böckerna med hans texter.

Robert sjunger Ochi Chorniye, som finns med på ett hörn i filmen The Shop Arond The Corner, som jag gillar. (Ochi Chorniye means too much candy.) Jag kan väl hoppa mellan ämnen jag också.

Fake News talar med Torger om undermedveten porträttlikhet och engelska resereportage.

 


Intervju gjort nyligen på Andarnas Hus. ”FN” är Fake News-journalisten.

FN: Torger, i din fascinerande bok, Out of This World – Teckningar, drömmar det undermedvetna, har du sidangivelser för ”Ansikten som omedvetet fått porträttlikhet.” Förklara.
TB: Jag borde nog ha skrivet ”undermedvetet fått porträttlikhet”, för det är vad som har skett. Det sker allt oftare i mina teckningar. Precis som i drömmar kopplas saker undermedvetet. Jag har inte tanke på nån särskild person alls när jag tecknar ett ansikte, men ser i efterhand att det blivit likt någon viss, och kan förstå varför det kopplats och uttryckts undermedvetet.
FN: Ditt undermedvetna skulle man bara vilja åka en rundresa med, känns det som. Är det såhär Björn Afzelius-teckningen kommit till?
TB: Ja. Jag hade sett en dokumentär om honom 2015. Någon eller några dagar efteråt gjorde jag teckningen där, till min förbluffelse, plötsligt hans ansikte kom fram – och på ett väldigt underligt sätt. Detta var första gången det skedde. Teckningen finns med i boken.
FN: Vad jag förstått tecknar du väldigt intuitivt. Jag tror du skrivit på din andra hemsida att du nästan alltid tecknar planlöst?
TB: Just precis. Det är därför så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Jag har sällan någon klar idé när jag tecknar, och jag fokuserar väldigt på det rent formmässiga. Det är ofta spännande att i efterhand se att saker kommit fram undermedvetet. Ibland tror man sig teckna en sak och ser i efterhand att man tecknat något annat.
FN: Jag tror du tagit med ett par senare exempel på omedveten porträttlikhet. Joanna Lumley…?
 

TB: Jag tittade på Joanna Lumleys japanska och sibiriska äventyr på Kunskapskanalen. Hon är spontan och rolig. Det har gått två resereportage-serier till med kända skådespelare, som jag tittat på. Jag har en teckning med omedveten porträttlikhet även från serien Storbritanniens glömda byar, med Penelope Keith. Det gick på Axess TV. Det verkar kunna funka bra med skådespelare som programledare i såna program. Kanske sen de är vana med att underhålla? Sen är det ju intressant att man sett dom i saker på tv.
Jag gillade också serien Kanaler, båtar och kärlek, med Prunella Scales, från Fawlty Towers. Hon och maken Timothy West.
Just med teckningen med Joanna Lumley var det något jag hade skrivit bredvid i ritblocket som undermedvetet kopplats till henne. I förordet till Out of This World har jag beskrivit hur detta brukar ske. Jag har inte haft tanke på varken det skrivna eller Joanna Lumley, men hon har kommit fram p.g.a. en association där. Tillräcklig likhet för att det tydligt nog är henne. Hon har lite David Bowies drag, tycker jag.
FN: Vad är pelaren som liksom blommar upp vid huvudet?
TB: Jag hade nyss sett en sån där klassisk pelare på tv. Kanske representerar det något undermedvetet att den ”blommar ut” vid huvudet? Jag kan fråga mig själv så, i efterhand, ofta.
Men som med Björn Afzelius var det någon eller några dar sen jag sett henne på tv. Den nästa teckningen gjorde jag däremot medan jag tittade på Storbritanniens glömda byar.

 


 

Jag gjorde ansiktet till höger först och petade med allt runt ett par dagar sen. Det som intresserade mig var att teckningen påminner om känslan i sådant jag tecknade då jag var 18 – 19. I avsnittet av Storbritanniens glömda byar var Penelope Keith i en otroligt pittoresk liten by i Cornwall. Byn hade en egen särskild segelbåt, som det bara finns några få av, och det var bilder från en regatta. Jag har ju seglat i uppväxten i Fredrikstad, så fina minnen väcks. Jag tror jag känslomässigt hamnade lite i uppväxten p.g.a. det, och att teckningen därför påminner mig om teckningar från då.
Hur som helst var det först ett par dar senare som jag frågade mig om det högra ansiktet var någon särskild, och kom på att det har viss likhet med Penelope Keiths ansikte. Ett långt ansikte tittande på åskådaren, som hon. En manlig version av henne, som det råkat bli.
Jag lärde ett roligt adjektiv samtidigt: Cornish
FN: Teckningen kanske är cornish?
TB: Kanske det, men folk från Cornwall kanske skulle kalla den corny i stället…? Men jag är nöjd med den. Jag brukar sällan ha flera ansikten i mina teckningar.
FN: Kommer den kanske finnas i en ny bok med teckningar, drömmar och det undermedvetna?
TB: Jo. Jag har haft några otroliga drömmar och ”drömerfarenheter” den senaste tiden, så nån gång framöver blir det nog en andra bok som Out of This World.
FN: Det ser vi fram emot!

En tredje omslagsvariant till The Twirlies album. Tidningen Fake News.

Här är en tredje omslagsvariant till den imaginära gruppens debutalbum Spin it.

 

 

 

 

 
 

 

 

 De två tidigare varianterna är ”candyfloss-varianten” och ”murky white”. Detta är ”murky brown”. Det är åtminstone en eller två saker till jag vill testa att göra.
De olika varianterna kan kanske användas i olika delar av världens alla parallellvärldar, beroende på kulturella skillnader, för att The Twirlies skall kunna bli framgångsrika. (Parallellvärldsframgång.)
Annars kan det behövas flera varianter när cd-skivorna blir slutsålda och en nyutgåva får göras. Då kommer det finnas bonuslåtar, som t.ex. In The Eye Of The Storm.

Annars har en ny skvallertidning dykt upp.

 


Sedan det är Fake News är ju detta inget som ens behöver kommenteras. The Twirlies har varit med om värre. Murvi mår bra.
Här är en Zappalåt om journalistik.

 

Ny omslagsvariant till The Twirlies album.

En andra omslagsvariant till The Twirlies debutalbum, Spin it. (Se den första: Omslaget till The Twirlies album är klart.)

 

 

 

 

  

 

 Ny information om detta:
Det har visat sig att Yocheved hade ett andra möte med The Twirlies, nåndag 31/12 -17. (I parentes sagt är det en speciell nåndag, för du kan fira nyårsafton, och i stället för att vakna upp 1/1 vaknar du upp i en parallellvärld nåndag 31/12 och kan fira nyårsafton en gång till där.)
Hur som helst. Yocheveds möte med The Twirlies skedde denna gång på ett av Wassermans hotell. Wasserman är den förmögne mannen i Familjen Shtisel-avsnittet där Akiva vinner hans konstpris. (Akiva är en ”quixotic” konstnär i tv-serien, och jag identifierar mig en del med honom.)
Yocheved och The Twirlies möttes alltså på ett av Wassermans hotell, nåndag 31/12, och The Twirlies uttryckte då att de ville att jag även skulle göra en cd-variant som var ”murky”. Därför finns nu även denna mörkare variant.
Sedan The Twirlies finns i parallella världar kan de gott använda båda cd-omslagen beroende på i vilken parallellvärld de för tillfället befinner sig. Så det kan alltså gott finnas två omslag till samma cd. – Även flera.
Så långt har vi ”candyfloss-varianten” och ”murky”.

Tjejen på omslaget är låtskrivaren och sångaren i The Twirlies. Hon heter Murvi (uttalad Morvi).
Jag tror The Twirlies består av tre tjejer: vokalist, gitarr och bas, och en kille på trummor. (Killen är kanske jag, fast i parallellvärldar.)
Jag tyckte då jag hade gjort den första varianten att den tredje figuren såg spöklik ut, och undrade över det. Men konstnärer brukar vara känsliga, och har ofta skelett i garderoben, så ”spöket” är då  Murvis ångest eller olika problem, som bidrar till att det blir spännande låtar. ”Spöket” förblir bakom henne, försvinnande in i mörkret. Hon har kontroll på det.

Jag vill testa att lägga till färg på denna cd-variant nån gång framöver.

 

Omslaget till The Twirlies album är klart.

Här är omslaget till den imaginära gruppens debutalbum per i dag. Det kan hända jag vill försöka ändra nåt framöver, eller fila lite mera på det.

 

 

 

 

Baksidan med den imaginära låtlistan.

 

 

Se  Out of This World Design gör The Twirlies’ debutalbum, Spin it.

Jag skall även göra designen av cd-skivan nån gång framöver.
(I den absurda förlängningen skulle man kunna tänka sig att jag även fick gjort låtarna, så fanns The Twirlies plötsligt på riktigt.)

 

Affischen för The Twirlies’ spelning på Andarnas Hus 30/2 2018.

Jag är inte säker på var Andarnas Hus är, men detta är affischen som gjordes inför konserten The Twirlies hade där 30/2 2018. Att ha konserten där var Yocheved Gesundheits mors idé. (Kom via svärmorstungan jag köpte till mitt sovrum.)
Det är inte som om dagar för datum som 31/10 och 30/2 inte finns. Motsvarande hur det är med det som sker på våning 7½ i filmen I huvudet på John Malkovich, är det på dessa datum de riktigt intressanta sakerna händer. (På engelska kallas dagarna Nonday, på svenska nåndag.) The Twirlies lägger alla sina spelningar på dessa datum. Jag tror de hade en spelning i Tel Aviv 29/2. Ett par av deras låtar har blivit populära där. Bl.a. titelspåret Spin It, från deras skiva. (Se Out of This World Design gör The Twirlies’ debutalbum, Spin it.)

Jag vet fortfarande inte hur The Twirlies’ musik låter (eller om jag nånsin får höra det).

Hur jag fick jobbet som The Twirlies’ designer.


Jag har lite mera information om The Twirlies och hur det kom sig att jag fick göra designen av deras debutalbum, Spin it. ( Se Out of This World Design gör The Twirlies’ debutalbum, Spin it.)
Men då måste jag först beskriva lite kring min imaginära förlovade, Yocheved Gesundheit. Man behöver ha sett tv-serien Familjen Shtisel för att hänga med. Den har gått på Axess, och som jag skrivit i förordet till Out of This World ser jag ett avsnitt nästan varje dag. Jag nämner också Yocheved i förordet.
På bilden ovanför har jag faktiskt omedvetet tecknat henne. Jag gjorde teckningen just efter att hon intervjuat mig om Out of This World. (Intervjun finns på www.lanterna.nu.) Jag har inte tänkt att figuren var någon särskild. Först när jag nästan var klar fattade jag att jag tecknat nån sorts version av henne och mig. Man kan se att hon är en aspekt av mig, på hur hon har ett ben som ser ut att vara avrivet, motsvarande jag har en fot jag inte kan gå på.
Jag kan beskriva senare hur vi blev ihop. Här är snutten ur Familjen Shtisel där hon nämns.
I Out of This World finns innehållspunkten Underbar önskedröm återknytande till drömsemesterresa som barn. Där är jag på väg att få komma till The Walled Off Hotel – hotellet Banksy fått gjort i Betlehem.
Såhär är det:
The Twirlies spelade där en kväll hösten 2017 (jag tror det var 31/10), och Yocheved var på konserten.
En sak till från Familjen Shtisel hör till. I avsnitt 7 i andra säsongen är konstnärssonen Akiva i ett utsatt läge, utan hem. Han får nån sorts hallucination (- vem vet, dessa bohemer…), där han möter en hemlös liten pojke – en representation av hans egen situation alltså. Pojken heter Izikel och är faktiskt sonen till en av tjejerna i The Twirlies. Han var med vid konserten på The Walled Off Hotel.
Hur som helst gillade Yocheved The Twirlies, och efter spelningen talade hon med dem. Izikel var också med, och de hade trevligt. The Twirlies berättade att de just spelade in låtarna till Spin it och sa att de letade efter en designer för albumet. Yocheved talade då om mig och visade dem vad jag gjort. De gillade mina grejer, och så fick jag jobbet.

 

 

Se trailern till Familjen Shtisel.