Roberts presentation från hemsidan KUCKELIKU:
Robert Jäppinen, född 1924.
Jag räknar mig som forskare från 1927 till 1972, då det var slutförd (grundforskning).
Från 1941 medveten forskning – människans rädsla – frihet – samhälle – kort sagt kommunikation – metoden: tjuvlyssna mig fram till kunskap – hemlighålla min syssla (metoden den samma som jag använde som barn – ”låtsas sova” ).
Som första steg från 1927 var följande: iakttagande av det förbjudna, som de vuxna tror är farligt för barnets liv och växande – (nyfikenheten leder till kunskap och frihet till insikt (sikten inombords))
– exempel bland dom första minnen från denna tid är en dröm: tjuvlyssnar, låtsas sova – upptäcker ett levande blodigt grishuvud som säger: akta – om du skriker så får dom reda på att du tjuvlyssnar – nyfikenheten var större än rädslan för det blodiga grishuvudet
– det andra steget – två år senare – 1929 – (tiden för nattliga arresteringar i Sovjet – maktens medvetna metod att sätta skräck på folket – de vuxna): barnet tjuvlyssnar nattetid
dagen därpå – ensam i rummet, gungande på sin gunghäst, de uttalade orden: – ”pappa är stor och är rädd, jag är liten och är inte rädd” – följden av detta uttalande blev en fråga som manifesterar sig i handling under samma dag: samtliga vuxna han möter ser han i ögonen – samtliga vuxna vände blicken och avslöjade sin rädsla utan att tro sig vara avslöjade…….
Steg vid tolv års ålder – minnessatser: – ”haren är inte rädd för en annan hare – människan är rädd för en annan människa” – ”människan är som grisen: äter vad som helst” (iakttagelse gjord vid utfodring av grisar – jämförelsen avser människans okritiska anammande av vad hon hör – exempel skvaller)
– 1941 – iakttagelserna av kriget och erfarenheten på bara kroppen (kort vistelse i koncentrationsläger och flykten) aktualiserar tidigare gjorda iakttagelser och tvingar fram nödvändigheten: – – En kontinuerlig iakttagelse av allt som sker globalt – totaliteten ständigt framför ögonen – avlyssnande med båda fötterna stadigt på jorden – kritiskt provande varje slutsats i det väsentliga närvarandet
– 1957 – – prover hållbarheten i den samlade insikten – från denna tid prövas varje iakttagelse inte bara intellektuellt utan bokstavligen kroppsligt för att finna det möjliga och inte eftersträva det omöjliga
– DAGEN FÖR FÖRENADE NATIONERNAS MILJÖKONFERENS I STOCKHOLM 1972 VAR JAG BEREDD ATT LÄGGA FRAM MITT FORSKNINGSRESULTAT
– – det visade sig vara omöjligt beroende på oförmåga i samtidens tillstånd (medvetande-tillståndet) – nu, 26 år senare, bör det vara möjligt att tränga genom muren – så jag går nu på Internet med dialoger från 71 år tillbaka – den första dialogen, grishuvudets varningstilltal: ”akta dig….”
