Ur Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna.
Dröm med ”soundtrack”, ur dagboken 14/7 2017:
Drömde om Robert. Kämpade med att försöka minnas det på morgonen, men har glömt nåt. Jag var väl i kris, i behov komma till honom, kanske som förr. Han hade en son, men inte A, utan en osympatisk annan, som ville förbjuda och hindra mig komma till honom. Minns inte vad det var då jag kom till honom. Det är
min allmänna otrygghet här. Och bibelstycket om en som kommer till Abraham, men en rik inte, och svalg i mellan. Tanke på det och parallell i stycke jag lagt ut en del av. Om hur de sista blir de första etc. Bordsgäster hos Gud. Var hamnar man. Att det är inåt, men kanske inte bara inåt.
Jag vet inte om jag drömde vidare sen jag somnat om, men sen var jag hos Robert, i fult kalt rum, och han bröt upp jättetjocka golvbrädor. Men grejen var att under hela drömmen hörde jag: ”Let me stand beside your fire.” Lyssnade, som jag annars aldrig gör, på en cd med Jimi Hendrix, och låten Fire. Jag har tänkt på hur Robert var ”vid livets kärna”, om inte ”den andre mannen”. Haft såna tankar. Ah, nu minns jag drömmen. Jag kom tillbaka till Robert, som den förlorade sonen, och jag ville förlåtas. Tänkte på förlåtelse i gårkväll. ”Förlåt oss vår skuld så som vi ock förlåter de som är oss skyldiga.” Tänkte på apoteksmobbaren och detta bl.a. [Jag psykas vart jag än beger mig. Även på apoteket av personalen.]
Så jag kom tillbaka och ville förlåtas av Robert. För vad jag tänkt? Nej, det var nog, som jag tänkte på i gårkväll, nog mera utifrån hur jag tog avstånd till honom sista tiden. Jag typ ville förhålla mig som A. [Roberts son.] Det är beklämmande att se på ett av G’s foton. (Som om spelar A.) Så jag känner ju att jag svikit honom, och tänkte på det i gårkväll.
Jag har visserligen gjort boken efter hans död, men det var ett svek där.
Sen vill jag i drömmen stå bredvid hans eld. Hans mänskliga värme. Den sant levande han var.
I drömmen eldade han upp dessa golvbrädor, så det är en bild för min otrygghet. Kanske också hans, i hur han inte fick vård på slutet. En referens är att jag dessutom lyssnat på Pink Floyd, vilket det var många år
sedan. Och då finns, på The Dark Side of The Moon, stycket: ”Home, home again. I like to be here when I can. When I come home cold and tired, it’s good to warm my bones beside the fire.” Knyter an till ”Let me stand beside your fire.” Jag tänkte på raden om öppna spisen. Att ha det. Hur det hör till det uråldriga i oss. Min sommarstuga. (Den sorgen. Att inte har den längre.)
Ok. Det var det. Men det var en väldigt intressant sak till. Innan jag riktigt vaknade tänkte jag: ”Undrar var Robert är någonstans nu?” Alltså som om han levde. Sen vaknade jag tillräckligt så mindes att han inte lever längre. (Eller också finns han ändå någonstans…)
P.S. En sak till. Jag köpte i går, på CDON, Wish You Where Here, efter att ha letat överallt efter om jag hade den. Och: Jag tänkte på hur jag sett att min dikt, Saknad (som jag inte riktigt minns), på NWT:s hemsida, poppat upp i Google sökresultatet på mig. Så jag var i tanken här inne på saknaden efter Robert, som dikten handlar om. Jag tänkte hur det bara skall vara det självförebrående i den, som gör att den klättrat upp. Det är en rad med nåt dåligt, som inte är utanför, utan i mig själv. Så det kan knyta an till ”förlorade sonen”.
P.S. Golvbrädorna: Sett hur mina tappat jättemycket lack. Fula. I drömmen såg man underifrån, vad jag minns, hur Robert ryckte upp bräderna. Det skall även referera till att jag fått reda på att fastighetsordföranden bor på våningen under. Det betyder att de verkligen ”byggt in mig i ett hörn” här, med specialinstallation bredvid, under och bredvid han under – under han bredvid. [P.S. Det har funnits och finns en jätteapparat av sjuka insatser mot mig, utifrån vanföreställningen att jag skulle vara… gud-vet-vad. Skriver om det i andra böcker.] Exponeringskänslan som ju nu på sommaren ändå är läbbig med de ständigt öppna fönstren. [”Fem våningar ner-psykningarna.”] Otrygghetskänslan. Jag hade talat med fastighetsordföranden om fönstret som renoverarna skadat. Han sa om de skulle komma igen och tyckte det var roligt p.g.a. vilken ljudtortyr de fixade den gång. Och då fanns ju total insyn.
[Se vidare förklaring till golvbräderna på sidan 96! Något jag kom på.]
Att ”stå bredvid Roberts eld” är ju det jag gjort under alla år. På gott och ont. Tänkte även på det i går. Hur man inte får ”Seriöst Nånting” om man är ”associerat med Robert J”.
P.S. Jag kan tänka mig att drömmen även är inne på ”livet efter detta”. Jag hade just läst om domedagen i Lukasevangeliet och lagt ut detta på hemsidan:
12/7 -17:
Min far, som var förmögen tandläkare, blev stigmatiserad de sista åren, innan han begick självmord. Varken morsan eller farsan hade koll på Nya Testamentet, men farsan brukade, när jag hälsade på honom, ofta säga att ”De sista skall bli de första.” Det kan verka konstigt att en förmögen man räknar sig som ”de sista”, men han hade världens sämsta självkänsla och försökte kompensera det med status.
Såg nyss ett tv-program där en kvinna sa hon inte var rädd för domedagen förde: ”I know where I’m going.” Det handlar inte bara om domedagen, utan beskrivs i berättelser, som Jesus säger i Lukas 13:29-30:
”Ja, människor skola komma från öster och väster, från norr och söder och bliva bordsgäster i Guds rike. Och se, då skola somliga som äro de sista bliva de första, och somliga som äro de första bliva de sista.”
En annan tankeställare, från Lukas 16:13-15:
”…I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon.”
Allt detta hörde nu fariséerna, som voro penningkära, och de drevo då gäck med honom. Men han sade till dem: ”I hören till dem som göra sig rättfärdiga inför människorna. Men Gud känner edra hjärtan; ty det som bland
människor är högt är en styggelse inför Gud.”
I drömmen vill jag ju ”stå vid hans eld” och frågar mig, innan jag vaknar, var Robert egentligen är nu.
Här följer bibelillustrationerna som fick mig att skriva på hemsidan.
På hemsidelänken om mig har jag 27/6 -17 skrivit följande om bilden:
… Nu har jag snart läst evangelierna en fjärde gång, men då jag 2014 läste de (hela) för första gången fick jag två trevliga överraskningar. Jag har tre ikonaffischer jag haft på väggarna sedan 1988. Två av de betyder mera för mig. Då jag 2014 läste Lukasevangeliet förstod jag att den vackraste av de två måste föreställa Maria gravid när hon möter Johannes döparens mor, Elisabet. [Sidan 29.] Enligt Lukasevangeliet var de släkt. (”Fränka”.) Jag kollade sen på affischens baksida att det stämde.
Den andra överraskningen var också i Lukasevangeliet och är scenen över. I barndomen har en skräckscen i en film etsat sig fast i mitt huvud. En man jagas av en hop uppför ett berg, och han trängs ut mot kanten. Jag vet inte om någon stängde av Tv:n där, men jag uppfattade det som om mannen åts upp av hopen.
Då jag läste Lukasevangeliet förstod jag att mitt minne måste ha varit en film med situationen över, där Jesus jagas av hopen ur Nasaret och upp på bergskanten.
Jag har sedan hört på ett TV-program att detta var hur man brukade ta livet av oönskade individer i Israel (även andra områden?) på Jesu tid.
Hur som helst var det skönt att konstatera att mannen inte åts upp. Att jag fått ett sånt starkt minne från filmscenen beror på att jag själv var stigmatiserad redan i min barndom. Det var därför också tämligen speciellt för mig att teckna denna scen.
Det andra skälet till att det var speciellt att teckna är att jag ju dagligen psykningshetsas, så det gestaltar också lite hur mina dagar allmänt ser ut. Detta jag beskrivit väldigt i detalj i de senaste böckerna jag gjort.
Som jag skriver högre upp finns på sidan 96 något om golvbrädorna i drömmen, som jag först förstod senare. Det är detta:
Hopp tillbaka. Något jag kom på om golvbrädorna i drömmen på sidan 86:
En uppenbar referens är att Robert ca 1990 rev ner och flyttade en byggnad. Jag kom då golvet var borta och såg underifrån hur han, häpnadsväckande orädd – så det såg farligt ut – gick runt på andra våningens hala balkar.
I boken finns flera exempel på teckningar där det oavsiktligt/omedvetet blivit porträttlikhet till någon. Igen sedan saker kopplats undermedvetet. Längre fram i boken skriver jag om bibelillustrationen:
Det kommer flera exempel på oavsiktligt porträttlik framöver.
Ett jag inte nämnt: I bibelillustrationen på sidan 87 har Jesus fått Paul Gauguins drag förde jag nyss hade sett en dokumentär om honom.
Jag knyter an till bibelillustrationen i innehållspunkten som följer: Ytterligare tidiga stigmabilder (”livsbilder”). Krisen. Konstfack och Högskolan i Karlstad.
Tillbaka till innehållspunkterna.
Förordet till Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna.