På www.lanterna.nu lägger jag varje månad en ny teckning i ramen. Oftast en som det finns något att säga om. Vanligen finns förklaringar av saker som kommit fram undermedvetet.
November: Teckning från 25/10. Då jag var klar undrade jag: ”Var har jag sett ett sånt leende?” Tänkte på tv-program innan jag kom på mina två böcker med konst av Marc Chagall, som alltid ligger på hörnet av mitt bord. (Andra konstböcker flyttar jag tillbaka i hyllan efter ett tag, men Chagall-böckerna ligger där fast, för man tröttnar inte titta på bilderna.) Ett litet, negativt ansikte slungas ner (?) till vänster. Fåglar kommer in p.g.a. kajorna jag matar. Marc Chagall är den konstnär jag tagit mest intryck av sedan 2016. Det finns många bilder med sådana lugna, fina leenden. Då jag kollade i en av böckerna några dagar tidigare hade jag tittat på dessa fina leenden och tänkt att det kanske vore mening i sig att teckna leenden. Vanligen lite av det i mina bilder. Men jag har inte ens avsett att teckna ett leende här, utan frågade mig om jag ville ha det då jag såg att det blev det. På denna bra dag skall det ha blivit så undermedvetet. Två exempel på sådana leenden hos Chagall:
The Acrobat (Min fågel kan motsvara ”ängeln”.) Jag älskar denna bild, som omedvetet har inspirerat en annan teckning.
Pablo Picasso: ”When Chagall paints you do not know if he is asleep or awake. Somewhere or other inside his head there must be an angel.”
P.S. 8/11: Jag har nu i efterhand upptäckt att ansiktet (ansiktsformen) oavsiktligt fått viss likhet med Marjane Satrapi, som hon tecknat sig själv i serieboken Persepolis, som jag läst på nytt nu på sistone. Under teckningen har jag noterat att jag samma morgon läst i Johannesevangeliet om ”brödet som kommer från himmelen”.
December: Teckning från 17 – 18/11. Av flera saker som kan ha bidragit till bilden skall i varje fall en vara att jag då läste i Johannesevangeliet, där Jesus talar med disciplarna i Getsemane efter sista måltiden. (Joh. 15) Medan jag tecknade ansiktet lyssnade jag på Maria McKee. Hon ser sorgsen ut, lite liknande, på cd-omslaget. (Ultimate Collection.) Det finns religiositet i en del av hennes texter.
Januari: En teckning från september som jag gjorde medan jag lyssnade på Cat Powers album The Covers Record. Jag gör saker omedvetet och fattade att djävulen och kvinnan blivit utifrån låten Troubled Waters med raden ”I must be one of the devil’s daughters”. Jag kollade upp originallåtarna. Denna är av Mae West. Här är en nyårspassande rolig annan låt av henne jag fann.
På www.lanterna.nu lägger jag varje månad en teckning, som det finns något att säga om, i ramen. Till flera finns förklaringar av saker som kommit fram undermedvetet.
Maj: [Se tillägg 9/6 nedanför!]
Jag tecknar först och frågar mig vad jag tecknat efteråt. Efter att ha gjort klar denna förstod jag att den blivit sådär psykologiskt märklig beroende på att jag samma dag kollat början på intervjun med Carl Jung nedanför. Jag har fortfarande inte sett klar intervjun, men han talar i början om människors roller och något jag inte riktigt hängde med på om självet och egot. Efteråt hade jag också läst lite om Jung på Wikipedia, bl.a. att han också var intresserad av paranormala fenomen. Jag tror det kommit med på ett hörn med. Ofta ser jag i efterhand precis vad som undermedvetet kommit till uttryck i mina teckningar. Andra gånger vet man inte om något särskilt uttryckts, eller så är det som jag känner med denna, lite gåtfullt för mig själv. Ansikten vill ofta, av sig själv, bli så att de stämmer med hur jag mår, och så var det med det stora ansiktet här. När det finns i vitt såhär så associerar det för mig till något andligt.
9/6: Jag har sett klar videon och skrivit av ett par stycken. En sak han talar om är personlighetstyperna introvert och extrovert. Jag är nog tämligen som han beskriver intuitiva introverta, och jag är det i varje fall helt och hållet när jag tecknar.
45:07: ”So the introverted intuitive has in a way a very difficult life, allthough one of the most interesting lives. But it is difficult often to come into their confidence, you know. The things that are interesting to them, or are vital to them, are utterly strange to the ordinary individual.”
Jag känner igen mig i hur han beskriver drömterapi. Varje ny dröm ger en ny beröringsyta till problemet, som man kan tala utifrån. Som han säger: ”Because the unconscious is in a compensative relation to the consioussness.”
2:18 (Om en bok.): ”… And I tried, for the first time, to produce a picture of the functioning of the unconscious. A functioning which allowed certain conclusions as to the nature of the unconscious…. [Om hur boken kostat honom vänskapen med Freud, som menade att det undermedvetna var ungefär som ett lagerutrymme för onödvändiga rester från det medvetna.] … But to me the unconscious was allready then a matrix, a sort of basis of consciousness, of a creative nature. Namely capable of autonomous acts. Autonomous intrusions into the consciousness. With other words, I took the existence of the unconscious for a real fact, or for a real autonomous factor, capable of independent action.”
Han säger att det var ”a psychological problem of the very first order”, och ett problem för hela filosofin, sedan det betydde att det finns ”another master in the house”.
Ur förordet: Det är spännande att se hur hjärnan använder intryck till att väva ihop bilder och berättelser – effektiva kondensat. Ofta mycket mera kreativt sinnrikt än något jag själv skulle kunna tänka ut. Jag tycker också att drömmarna hjälper mig att bättre förstå mig själv och min livssituation.
Juni: Det är väl några saker som kommer till uttryck i denna. Utan att gå in på det så upptäckte jag i efterhand att kvisten som går ut från grenen fågeln sitter på, blivit till en hand för figuren. Tittar på åskådaren och pekar på signaturen. Fågeln har kontakt med ”stora ögat” bakom.
Juli: Jag lyssnar ofta på musik när jag tecknar, och saker brukar leta sig in omedvetet. Om jag tecknar ett ansikte kan det bli porträttlikt med artisten jag lyssnar på t.ex. Fast jag brukar först upptäcka det i efterhand. Här har det blivit en krokig figur, så som Tom Waits kan vara på scenen. Jag såg det i efterhand. Om jag lyssnat till något särskilt brukar jag skriva det under. Jag har inte någon skivspelare längre och hade äntligen fått mig till att köpa cd-skivor med två av albumen jag har: Big Time och Rain Dogs (med omslagsfotot av Anders Petersen). Ibland drömmer jag något utifrån vad jag tecknat, och så är det med denna. Jag gjorde nyligen ett möjligt EP-omslag utifrån en teckning, och fick för mig om denna också kunde bli det. Det är den väl inte egentligen bra nog för, men jag började spåna vad en grupp och ett album med en sån teckning skulle kunna heta. Så jag har olika ord och namn stående bredvid. Tänkte om det skulle kunna vara ett okänt, annorlunda album av Tom Waits. Nej… Vad med ThomWaits? Jag har skrivit ner det och kluddat över. Här har Radioheads sångare, Thom Yorke kopplats på, så att jag fick en dröm med Radiohead. Orden jag skrivit ner har spelat in. Det står bl.a. också Knots, Shout – som associerat till Radiohead-låten Stop Whispering (Start shouting), Yell och Bugger. Teckningen ser ju lite vild ut.
Här är drömmen jag skrivit ner 22/6: Drömde utifrån den/detta [Pil mot teckningen och ”Thom Waits”.] att såg ett framträdande av Radiohead som blivit legendärt p.g.a. hur otroligt de slagit sönder saker. Ingen musik, bara hur Thom Yorke krossade nån sorts pulpet med gitarren. Vilt rusande och krossande. Men nån sa till mig att det var oförtjänt att det blivit så legendärt. Att andra slagit sönder lika ”rejält”.
Under ”Tom Waits” finns i blocket teckningen nedanför. Big Time är liveinspelningar från olika platser, och Tom Waits har gjort en film med samma titel. Djävulen har nog kommit från låten Way Down in the Hole.
”We got to go in with a hydraulic system and blast him out!”
På www.lanterna.nu lägger jag varje månad en ny teckning, som det finns något att säga om, i ramen. Till flera finns förklaringar av saker som kommit fram undermedvetet.
November: Många av mina teckningar är inspirerade av musik, och det händer ofta att saker kommer fram undermedvetet. Teckningen över är annorlunda än annat jag gjort i att den i princip är ett ”bildreferat” av Enya-videon I Want Tomorrow. (Se nedanför!) Fast det har blivit så omedvetet. Jag såg videon i en tv-serie om kelterna, som gick på Axess, och kollade upp den på YouTube. Dagen då jag gjorde teckningen hade jag tittat på videon två gånger. Jag har nästan aldrig någon idé eller avsikt när jag gör mina frihandsteckningar, utan jobbar väldigt intuitivt. Av ingen anledning har jag fått för mig att rita en rund sida och ingen fyrkant. Sedan har jag gjort en innerram och tecknat två fönster uppe. En lång arm in i rummet bredvid och en hand som slår en gnista. Jag har inte haft tanke på Enya-videon. Jag får en sån impuls och tecknar utan att fråga mig ”var det kom från”. Min association var en teckning i Out of This World där en hand slår en gnista. Jag låter ramen bli flammor och sen en man till där nere. Först då jag ville rita spakar framför honom fattade jag att det kom från Enya-videon. Men jag tänkte inte att det andra gjorde det, utan tyckte det bara var nåt slumpartat som inte betydde nånting. Jag tror det först var dagen efter, då jag skuggade streckteckningen, som jag såg att allt i bilden går tillbaka till Enya-videon. En andra lång arm, som gick ner till ett hjul mitt i bilden, blev det till att jag skuggade bort. Jag jobbar med det formmässiga tills innehållet framträder klart. En sak till har påverkat att jag tecknade detta. Samma dag som jag tittade på videon hade jag lyssnat på Thom Yorkes album Eraser.Kanske har jag undermedvetet valt ut just den cd:n p.g.a. cd-omslaget? Det kan vikas ut och är då ett långt linoleumsnitt som visar typ jordens undergång. Flodvågor över allt och byggnader i brand. I ett hörn står nån sorts trollkarl som håller ut en hand och stoppar flodvågen. En andra ”magisk hand” alltså. (Jag hade också nyss sett ett tv-program om hur åska och blixtar bildas.) Videons titel och innehåll har berört mig, och jag får flera associationer. Jag tycker den är spännande och välgjort, och det är intressant med kontrasten mellan den lugna melodin och det dramatiska som sker. (Jag har ingen musik av Enya.)
December: I denna teckning från 7/11 har igen något kopplats undermedvetet, som jag förstått först i efterhand. Det som finns intill i blocket är en del av förklaringen. Det är figurer som kastar sig och svävar, ett barn och association till föräldrar, en mor. Just innan jag tecknade hade jag läst i Bibeln, Johannes 10 och Psaltaren 82, sedan det var en hänvisning dit från Joh 10:34: Jesus svarade dem: ”Det är ju så skrivet i eder lag: ’Jag har sagt att I ären gudar’. Om han nu har kallat för gudar dem som Guds ord kom till – och skriften kan ju icke bliva om intet – huru kunnen då I, på den grund att jag har sagt mig vara Guds Son, anklaga mig för hädelse, mig som Fadern har helgat och sänt i världen?..” Innan hade jag också sett ett avsnitt av den gamla tv-serien Mork and Mindy (med Robin Williams som utomjordingen Mork), som jag har på dvd. Mork gav en robot medvetande, och sedan, när den var döende, fick den dö som en människa.Omedvetet har döden här, och även i det andra jag tecknat, associerat till den spanska filmen Camino, som jag hade sett på nytt kanske en vecka tidigare. Det är en känsloladdad film, helt med kristna förtecken, om en flicka som dör av cancer i ryggraden. Filmen är inspirerad av den verkliga historien om Alexia González-Barros, som gick bort så då hon var 14 och nu är på väg att bli kanoniserad. Läs på Wikipedia. (Filmen är kontroversiell sedan flickans syskon säger att den är en förvrängning av verkligheten.) I filmen talas det om döden i termer av hur hon ”går till Jesus”. Hon dör lycklig. (Inte som roboten i Mork and Mindy.) Det sista hon säger innan hon dör är att hon är mycket lycklig. Det är många i sjukhusrummet, även två präster. När hon dör applåderar den ena prästen sättet hon gjort det på, och de runt applåderar med. Det är fem och en halv minut in i detta videoklipp med filmens slut, fast utan text. Se en trailer med engelsk text. Utan att jag haft tanke på filmen har scenen där Camino dör letat sig in i bilden. Figuren som svävar upp motsvarar Camino, och den under modern. Märkligt nog ser den långa figuren t.v. ut som prästen när han börjar applådera. Innan jag tecknade hade jag alltså läst Bibeln, och medan jag tecknade lyssnade jag på ett väldigt poetiskt album av Radiodervish, som heter In search of Simurgh, där det också handlar om andlighet.
Januari: P.g.a. hur jag hela tiden befann mig i det undermedvetna gick jag ofta i sömnen medan jag gjorde Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna. Annars har det bara skett sedan ca 2016, när nåt rört om på djupet. Det hade det gjort då jag gjorde denna teckning. På samma sätt som det finns undermedveten logik i varför man drömmer det man drömmer, finns det undermedveten logik i vad man gör i sömnen. Det är i varje fall så det ofta varit för mig. Jag gjorde teckningen 25/11 -18. Bredvid den finns vad jag skrivit dagen efter:
Gick i sömnen i natt – märkligt. Fann i dag att jag varit i koppskåpet. En Miró-kopp hade jag ställt i kylskåpet, och de två kopparna med mina motiv, som jag gillar, stod på bänken under skåpet. ← Jag tänkte på skulptur i går sedan teckningen. Och att det kom i teckningen berodde på programmet om Moskva. [Ur serien Metropoler bakom kulisserna på Kunskapskanalen.] Ett konstverk: Lidande ansikten på skulpterade huvuden, som var inklämda bakom stålnät.
Se bilden nedanför! Det är en offentlig utsmyckning som programledaren går förbi i avslutningen av programmet. Hon säger inget om det. Jag har skrivit ner några tankar om hur konstverket tangerar min livssituation. Jag skall inte ge hela förklaringen (så gott det går att förstå), men i teckningen tror jag att människor under förtryck kommit till uttryck i raden med de tre huvudena nedåt. Figuren t.v. tycks trycka ner dem. Då jag såg tv-programmet tänkte jag på konstnären. Efteråt förstod jag att figuren nederst, som jag tänkt att bara var en som grep något, omedvetet blivit en konstnär – som en keramiker. (Formspråket är plastiskt som lera.) Tanken jag fick på skulptur har i sömnen kopplats till mina keramikskulpturer. Två står på kylskåpet där jag satte in koppen med ett motiv av Joan Miró på. De två kopparna med mina motiv är ju också ”tredimensionell konst”. På den ena är kycklingen som säger Ich bin ein Berliner. (Se nedanför!)- Att vara instängd och bryta sig ut. Det är hur det dels hänger ihop.
Metropoler bakom kulisserna – Moskva Att programmet visade hur man grävde en ny tunnelbana skall ha kommit fram nederst i teckningen.
Teckning ur boken Pennteckningar, som jag alltså har på en kopp.
I somras fick jag idén att göra en ram som kunde passa till mina teckningar. På min icke mobilanpassade hemsida, www.lanterna.nu, har jag börjat lägga ut en ny teckning med text varje månad. Här är teckningarna för augusti, september och oktober, med förklaringarna till de.
Augusti: I Out of This World finns sidangivelser för ansikten som omedvetet fått porträttlikhet. Detta är lite det samma. Jag hade samma dag tittat på ett självporträtt av Marc Chagall från 1914, och som man ser har mitt ansikte fått ett väldigt liknande uttryck (inte porträttlikhet). De kurviga linjerna påminner om växten i förgrunden. Att jag oftast tecknar planlöst gör att mycket kommer till uttryck undermedvetet. Sannolikt har jag inte ens från början haft någon avsikt teckna ett ansikte här, utan jag brukar bara börja med att dra linjer.
September: I Out of This World finns många exempel på hur något jag tecknat på kvällen bidragit till vad jag drömt om natten. Denna teckning från Augusti är också ett exempel på det. Då jag gjort den tänkte jag på figuren t.v. som mig, och jag tänkte att kvinnofiguren var som Frihetsgudinnans syster. Det har i drömmen kopplats till tv-serien Seinfeld, som jag ser nästan varje veckodag. Kvinnofiguren har i drömmen blivit till karaktären Elain. I blocket har jag över teckningen skrivit om hur jag var klar med senaste boken. Det, och tankar om mina böcker allmänt, gjorde att i drömmen var formen som skjuter ut från ”Elain-siluetten” en bokhylla som min här hemma. Samtidigt har teckningen omedvetet associerat till en Aspergerföreläsning jag var på för ca. tio år sedan. ”Elain-siluetten” är i drömmen en dörröppning, och ”bokhyllan” dörren. Där det i teckningen går linjer in i ”Elain-siluetten” gick det in till en föreläsningssal med publik sittande till vänster. Jag vill inte skriva vad som hände, mera än att jag kysste Elain. Hela beskrivningen, och förklaringen av vad som kopplats undermedvetet, kommer i en nästa bok med teckningar, drömmar och mitt undermedvetna.
Oktober: Mina teckningar är kanske mest inspirerade av musik, sedan jag brukar lyssna på musik när jag tecknar. Då jag 24/8 gjorde denna lyssnade jag på Radiodervishalbumet nedanför samtidigt som jag kom tänka på Marjane Satrapis serieteckningar. Hon är den bästa serietecknaren jag vet om, mest känd för Persepolis. För att öva upp min tyska läste jag 2014 Persepolis 2 på tyska. En situation var något jag upplevt liknande, så det bidrog till att jag fick en dröm som finns i Out of This World. (Inte lagt ut.) Jag har nyss läst om en annan av hennes böcker, Kyckling med plommon. – Husets rekommendation i dag!
P.S. 4/10 -19: Teckningen finns (utan ramen) på en mugg man kan köpa i min webshop.
Äntligen får vi en närmare titt in i Murvis komplexa inre värld! Fake Förlag utger ett urval av de mest spännande drömmarna ur hennes drömdagbok. Självklart hyperintressant för alla The Twirlies-fans, men även spännande för alla andra.
Murvi har berättat att hon under tiden som hon kompilerade materialet ständigt gick i sömnen. Hennes märkliga erfarenheter av detta finns också i boken. Det var den dagliga läsningen av drömmar som gjorde att hon befann sig så intensivt i det undermedvetna att hon gick i sömnen. Det slutade när jobbet med boken var klart.
Hur kom det så till utgivning av en bok?
Väl, igen har Yocheved Gesundheit spelat en roll. (Hon verkar vara en katalysator för allt möjligt.) Yocheved hade visat Murvi min bok, Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna. Kanske lånade Murvi den. Hur som helst hade hon sin egen drömdagbok, och med lite övertalning från Yocheved satte hon ihop manuset och skickade det till Fake Förlag. De såg potentialen, och boken kommer snart utges.
Alla är intresserade av musikers liv. Själv gillar jag t.ex. Elliott Smiths musik och har haft mycket glädje av Autumn de Wildes bok om honom. Där finns renskrivna samtal med personer i Elliotts liv varvat med hennes spännande fotografier. Jag tror Murvis bok kommer bli något liknande. Även med en cd med tidigare outgivna låtar av The Twirlies, som t.ex. In The Eye of The Storm.
Här är en intressant dokumentär om Elliott Smith. Han tyckte inte om att bli intervjuad, så de gjorde något kreativt i stället. En dröm är en del av filmen.
Han som gjort filmen skriver:
”…At the meeting he explained, in a very quiet voice, with a slight smile, that he didn’t want it to be a straight-up documentary. So I suggested he write down some of his dreams. The next day, we met again, and he began talking a lot, and louder, telling me all about how he ”had a fucked up dream last night”. It was very funny when he explained it, everyone in and around the music business he was in was telling him to get a mechanical hand to replace the hand that he’d trained for so long to play guitar….”
Intervju gjort nyligen på Andarnas Hus. ”FN” är Fake News-journalisten.
FN: Torger, i din fascinerande bok, Out of This World – Teckningar, drömmar det undermedvetna, har du sidangivelser för ”Ansikten som omedvetet fått porträttlikhet.” Förklara.
TB: Jag borde nog ha skrivet ”undermedvetet fått porträttlikhet”, för det är vad som har skett. Det sker allt oftare i mina teckningar. Precis som i drömmar kopplas saker undermedvetet. Jag har inte tanke på nån särskild person alls när jag tecknar ett ansikte, men ser i efterhand att det blivit likt någon viss, och kan förstå varför det kopplats och uttryckts undermedvetet.
FN: Ditt undermedvetna skulle man bara vilja åka en rundresa med, känns det som. Är det såhär Björn Afzelius-teckningen kommit till?
TB: Ja. Jag hade sett en dokumentär om honom 2015. Någon eller några dagar efteråt gjorde jag teckningen där, till min förbluffelse, plötsligt hans ansikte kom fram – och på ett väldigt underligt sätt. Detta var första gången det skedde. Teckningen finns med i boken.
FN: Vad jag förstått tecknar du väldigt intuitivt. Jag tror du skrivit på din andra hemsida att du nästan alltid tecknar planlöst?
TB: Just precis. Det är därför så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Jag har sällan någon klar idé när jag tecknar, och jag fokuserar väldigt på det rent formmässiga. Det är ofta spännande att i efterhand se att saker kommit fram undermedvetet. Ibland tror man sig teckna en sak och ser i efterhand att man tecknat något annat.
FN: Jag tror du tagit med ett par senare exempel på omedveten porträttlikhet. Joanna Lumley…?
TB: Jag tittade på Joanna Lumleys japanska och sibiriska äventyr på Kunskapskanalen. Hon är spontan och rolig. Det har gått två resereportage-serier till med kända skådespelare, som jag tittat på. Jag har en teckning med omedveten porträttlikhet även från serien Storbritanniens glömda byar, med Penelope Keith. Det gick på Axess TV. Det verkar kunna funka bra med skådespelare som programledare i såna program. Kanske sen de är vana med att underhålla? Sen är det ju intressant att man sett dom i saker på tv.
Jag gillade också serien Kanaler, båtar och kärlek, med Prunella Scales, från Fawlty Towers. Hon och maken Timothy West.
Just med teckningen med Joanna Lumley var det något jag hade skrivit bredvid i ritblocket som undermedvetet kopplats till henne. I förordet till Out of This World har jag beskrivit hur detta brukar ske. Jag har inte haft tanke på varken det skrivna eller Joanna Lumley, men hon har kommit fram p.g.a. en association där. Tillräcklig likhet för att det tydligt nog är henne. Hon har lite David Bowies drag, tycker jag.
FN: Vad är pelaren som liksom blommar upp vid huvudet?
TB: Jag hade nyss sett en sån där klassisk pelare på tv. Kanske representerar det något undermedvetet att den ”blommar ut” vid huvudet? Jag kan fråga mig själv så, i efterhand, ofta.
Men som med Björn Afzelius var det någon eller några dar sen jag sett henne på tv. Den nästa teckningen gjorde jag däremot medan jag tittade på Storbritanniens glömda byar.
Jag gjorde ansiktet till höger först och petade med allt runt ett par dagar sen. Det som intresserade mig var att teckningen påminner om känslan i sådant jag tecknade då jag var 18 – 19. I avsnittet av Storbritanniens glömda byar var Penelope Keith i en otroligt pittoresk liten by i Cornwall. Byn hade en egen särskild segelbåt, som det bara finns några få av, och det var bilder från en regatta. Jag har ju seglat i uppväxten i Fredrikstad, så fina minnen väcks. Jag tror jag känslomässigt hamnade lite i uppväxten p.g.a. det, och att teckningen därför påminner mig om teckningar från då.
Hur som helst var det först ett par dar senare som jag frågade mig om det högra ansiktet var någon särskild, och kom på att det har viss likhet med Penelope Keiths ansikte. Ett långt ansikte tittande på åskådaren, som hon. En manlig version av henne, som det råkat bli.
Jag lärde ett roligt adjektiv samtidigt: Cornish
FN: Teckningen kanske är cornish?
TB: Kanske det, men folk från Cornwall kanske skulle kalla den corny i stället…? Men jag är nöjd med den. Jag brukar sällan ha flera ansikten i mina teckningar.
FN: Kommer den kanske finnas i en ny bok med teckningar, drömmar och det undermedvetna?
TB: Jo. Jag har haft några otroliga drömmar och ”drömerfarenheter” den senaste tiden, så nån gång framöver blir det nog en andra bok som Out of This World.
FN: Det ser vi fram emot!
