Ur Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna.
Önskedröm, ur min dagbok 16/7 -17:
Hade en fantastisk dröm, med lång förklaring. Jag och morsan var av nån anledning i Israel. Jag kanske hade sagt nåt om Jerusalem. Hur som helst svarade morsan plötsligt att ”Då åker vi till Jerusalem.” Det var som den mest fantastiska överraskningen. Önskedröm. Och jag klappade henne med händerna runt hennes axlar. Nästan-omfamningsklappade. (P.S. Se förklaring/referens på sidan 100!) Jag minns inte vad jag svarade, men jag skulle till att säga att jag även (först) ville se Baksys hotell i Betlehem.
Många referenser här. Den tydligaste är referensen till den underbara lyxsemesterresan morsan tog mig på i Sydtyskland, med arvet efter morfar. Jag tror det var hans sista vilja att hon skulle göra det. Att han såg jag behövde nåt sånt. Jag tror vi spenderade hela arvet på en gång där. Fotot på mig själv i Lederhossen, som jag nyss lagt ut, och i går tittade på och rättade ett ord [på autismlänken], är från den semesterresan. Tämligen säker. Man ser hur jag myser. Bara hon och jag har ju blivit nåt helt annat än hela familjen (som alltid var kaos). Vi åkte och såg de kända slotten, Neuschwanstein, vad heter det andra? Åkte linbanor och var på toppen av Zugspitze. Och: Vi fick äta vad jag ville varje dag, så då blev det biff varje dag – två gånger varje dag. Middan och kväll. Superlyx alltså. Jag tror det måste ha varit på tågresan ner som jag fick henne att läsa Doktor Dyregod – doktorn som pratar med djur – om och om igen. Hur som helst är det det samma i drömmen.
Senast jag såg Shtisel (förrgår) sa jag, som jag tänkt innan också, att jag skulle önska jag kunde få sett Israel. [Jag har spelat in den israelska tv-serien Familjen Shtisel och kollar f.n. ett avsnitt nästan varje dag. Försöker även lära hebreiska ord. Jag har blivit allmänt intresserad av Israel sedan jag läst evangelierna och har även läst en del i Gamla Testamentet.] Det är många ställen jag skulle önska jag kunde åka, men inte kan p.g.a. kroppen…
[Uteslutet stycke. Jag vill inte lägga ut hela förklaringen. Det är flera drömreferenser till morsan, Nya Testamentet m.m.]
… Så detta har spelat in och gett drömmen, förutom att det bara vore en önskedröm att få komma dit. Jag är ju kristen nu. Känns konstigt skriva, men jag är ju det.
Dessutom har det spelat in att jag såg om en intervju med en man som talade om Polens historia. Tal om hur Polen sett sig själv som Europas Kristus, som dör för Europas synder. Offrar sig. Offersjälvbilden. Bild på ikonen Svarta Madonnan, som är fantastisk. Polens ”mor” eller drottning – hur de sa. Kristendomen som identitet snarare än gränser etc. Tänkte på Kieslowski och hans kristna filmbudskap. Var inom texten om Tv-vanor i går. [På hemsidelänken om mig.] Just precis: Att jag länkade till en trailer för Familjen Shtisel har spelat in. Bredvid finns texten om Kieslowskis Triloloren.
Vad ovanligt att jag skulle få en önskedröm med morsan. Känns som bearbetning.
P.S. Glömde nåt helt väsentligt. Då jag letade efter Wish You Where Here fann jag ett papper där jag skissat det första brevet till morsan efter att jag fått Aspergerdiagnosen. När jag har skrivit om negativa saker i barndomen hade hon påmint mig om just den där underbara resan, och jag nämner den, som svar, i brevskissen. Tänkte i går igen på nåt jag också skrivit, nämligen hur jag inte ”fått nån med på resan” med vad min diagnos innebär. Bitter för det.
Dessutom spelade trailern till Shtisel in. [Denna.] Jag såg om den. Det spelas en låt med ”Dreamer…”, och en drömscen, när konstnärssonen Akiva drömmer om sin mor, finns helt i början. Dessutom nån annan dröm och syn. Så det är om drömmar helt i början. Akivas farmor säger till hans far: ”Dvora besöker dig i drömmen, förstår jag?” Dvora är Akivas mor. Akiva är kanske den enda bra gestaltningen av en konstnär jag sett på film, som jag tänkte i går igen. Så jag har identifikation med honom, hans liv. Det är mycket i serien som tangerar familjebesvär jag haft och annat. Men att han drömmer om sin mor i trailern har nog bäddat för att jag gjort det. Med morsan i Israel. Otroligt.
P.S. 20/7: Jag förstod vad nästan-kram-klappningen berodde på. Jag hade just läst i en bok om autism av Christopher Gillberg. Läste bl.a. om mödrar som är ledsna för att deras barn inte vill kramas. Här finns det en smärtsam tangering. Något jag hade på autismlänken på min gamla hemsida. När min mor plötsligt ville krama mig som barn, ryggade jag tillbaka. Hon sa då vad hon tolkade: ’Du vill vara tuff pojke och inte kramas med mamma.’ Det tragiska är att det var inte det. Med autism är det bara en reflex att man reagerar så. Ryggar tillbaka för nåt plötsligt och känslosamt. I själva verket minns jag hur jag tänkte att jag önskade att hon skulle se igenom att jag ville att hon kramade mig, och att hon skulle ha gjort det. Det har varit samma sak senare med Robert, och nog Gunnel med. Det är bara en reflex. Liknande hur kajor kan reagera när jag kastar bröd till dom. Förr. Nu kommer ju bara Spjuverlingen, maken och en annan liten. De mera rädda reagerar bara på den plötsliga rörelsen av handen mot dem. De ”vill ju egentligen ha brödet”. Temple Grandin har sagt hur människor med autism är mera som bytesdjur. Men det var alltså samma sak med Robert: Jag typ spjärnade emot när han gav en bamsekram. Men jag ville ju ha den. Gunnel tog till vanan att liksom förvarna mig.
Då jag läste detta i autismboken tänkte jag på om jag skulle lägga ut denna beskrivning igen. Därför drömde jag om nästan-kramklappningen med morsan.
Tillbaka till innehållspunkterna.
Förordet till Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna.