Robert Jäppinen I: Att lyssna och lita inombords

Innehållspunkt i En krans andeblommor.


I bokavsnittet rubricerat ”Titeln En krans andeblommor” finns teckningarna och drömmen som tillsammans gett titeln. (Drömmen har dels kommit utifrån en tv-serie som gjorts av Dostojevskijs roman Idioten.)
Jag beskriver också hur teckningen på bokens framsida kom till och blev den jag använde.
Här följer slutet på beskrivningen, följt av innehållspunkten Robert Jäppinen I: Att lyssna och lita inombords.


Jag har inte haft tanka på att de två teckningarna är motsvarande i hur de har en blomkrans, och plötsligt ett fågelhuvud i stället för ett blad. Då jag tecknat det nu har jag t.o.m. tänkt att det kanske var en dålig idé. (Igen har jag bara lytt en impuls. Sett det för mig.)
Men det intressanta är att det ju finns en ”fågelblom” även på ritblockssidan från 2018 som gett ”andeblomma”. Se sid. 35!

Jag höll på länge och testade olika kombinationer av teckningar för framsidan, innan jag kom fram till att det som funkade var teckningen på sidan 49 ensam.

Att lyssna och lita inombords

Robert talade alltid om hur han ”lyssnade inombords” och ”litade inombords”. Jag tycker jag gör samma sak när jag ”känner efter” (så länge det behövs) vad som funkar och hur jag vill ha det. Jag vill att allt skall kännas rätt. Helt olika saker kan göra att det känns fel. Ibland känns något fel, och jag vet inte varför. Ofta ser man långt senare (ibland många år senare) varför något stämmer. Man upptäcker kanske en koppling mellan bilder på ett bokuppslag, som man inte varit medveten om. Det är ens undermedvetna som ”gjort rätt”.