Stycke ur Teckningar i drömfångaren.
Innehållspunkten Om de halvtama kajorna jag matar.
Teckningen överst på sidan 120 är från våren 2025. Sedan det var häckningstid har det oavsiktligt blivit en fågelunge och en stolt förälder.
En annan anledning till att den sträcker på sig finns också. Jag har svårt att se skillnad på kajorna, så de behöver ge sig till känna på något sätt. På en Hoppelingkaja (jag har haft flera som hoppat) ser man det vanligen på hur den hukar och tar sats. Vid denna tid matade jag en kaja som sträckte sig innan den hoppade. Jag kallade honom Hupsisen.
Nu har jag en återkommande vän som heter Lillhoppelingen.
