Förordet till Teckningar i drömfångaren är i stort sett det samma som förordet till En blommas själ:
Jag har utvecklat ett sätt att teckna som jag tror är ovanligt. Det händer att jag har en idé, men vanligen har jag det inte, utan jag börjar bara att teckna former.
Jag tecknar vad jag ser för mig eller intuitivt efter stundens infall.
Att det blivit så beror på hur jag tecknat mest icke föreställande under hela 90-talet och fram till 2006. Därefter blev bilderna igen mera föreställande. Med åren har jag börjat göra mindre teckningar med mera detaljer.
Formspråket i teckningarna jag gör nu är inte olikt det i de icke föreställande bilderna. Det är vanligen organiskt och med mycket rörelse. Jag har fokus på detformmässiga snarare än det motivmässiga.
Att jag har autism spelar in.
Det intressanta med att teckna såhär är att så mycket kommer till uttryck undermedvetet. Det motsvarar hur det sker i drömmar.
Som jag skrivit i tidigare förord:
När jag skriver ner en dröm ser jag vilka intryck som spelat in – jag skriver ner ”referenser”. På samma sätt finns ofta undermedvetna ”referenser” till frihandsteckningarna. Jag ser i efterhand vad ”mitt undermedvetna gjort” medan jag trott jag tecknat något slumpartat, eller bara tecknat former.
Jag tecknar för nöjet av att teckna, och är intresserad av vad mitt undermedvetna har att säga mig.
Som Sinéad O’Connor säger i dokumentären Nothing Compares:
”You often hear artists saying that they’re channeling something. I think actually you’re channeling yourself. Your subconscious is talking to you.”
Det finns ofta undermedvetna kopplingar mellan teckningarna på ritblockssidorna. Jag påpekar sådant.
Jag skriver även ner mina drömmar i ritblocken. Det finns exempel på teckningar som gett drömmar och tvärt om.
Det finns några drömmar med metanivå.
Jag har skrivit ner drömmar sedan början av 90-talet. Den gång var det Robert Jäppinen som talade om för mig att drömmar är hjärnans sätt att bearbeta problem. Det är så jag har kommit att tänka på drömmar. Vetenskapen säger också att det är en av funktionerna med att vi drömmer.
I boken Man and His Symbols skriver Carl G Jung:
”The general function of dreams is to try to restore our psychological balance by producing dream material that re-establishes, in a suble way, the total psychic equilibrium.”
Och:
”…the overall function of dreams seem to be to compensate for deficiencies or distortions in the conscious mind…”
Författaren, prästen och filosofen John O’Donohue talar om drömmar i ett tal som finns på YouTube:
”The Talmud says that a dream that is not interpreted is like a letter that has not been opened. And you know, if you’re sending yourself these letters every night, it’s kind of only courtesy to call around sometime and to kind of pick them up. Because you will, if you keep an account of your dreams, get a great sense of who you are, and what’s happening.
And like in folk traditions – especially the indian tradition in America – they really chartered their future according to the symbols that came in the dreams.”
Om drömmar och andlighet har jag annars tagit intryck av mytologiprofessorn Joseph Campbell. (Tv-serien Mytens makt.)
Ibland är drömmarna otroliga kondensat. Sinnrikare än något man någonsin skulle kunna fantisera ihop.
I en drömbild, som kan skrivas ner med ett par meningar, kan så mycket finnas ”inbakad” att en flera sidors förklaring behövs. Flera sådana exempel finns i min bok Out of This World – Teckningar, drömmar, det undermedvetna.
Arthur Schopenhauer skriver om det samma i boken Essay on Phenomena, från 1850. Utdrag finns i en konstbok jag har.
Här är ett par stycken:
”To pretend to see dreams as simple plays of thought, simple images of fantasy, is to show a lack of reflection or integrity, for, clearly, they are different. Mere fantasy products are weak, languishing, incomplete, partial, and short-lived; one can hardly fix them in memory for more than a second.
Even the most vivid game of fantasy cannot in any way compare to the palpable reality that a dream places before our eyes. Our faculty of representation in dreams exceeds infinitely that of our imagination; each intuitive object reveals a truth, an achievement, a logical universality that extends to the most essential inner properties, as does reality itself, whereas fantasy remains far away. For that matter, our faculty of representation
would procure us the most marvelous paintings if we could only choose the subject of our dreams…”
Längre fram:
”…The phenomena in question are, at least from a philosophical point of view, doubtlessly the most important among the facts that experience offers us. It is every scholar’s duty to study them thoroughly.”
Om mig själv kan jag annars säga att jag tecknat hela mitt liv.
Kreativiteten har varit min tillflykt ända sedan barndomen.
Efter att ha gått 1½ år på konstfack i Oslo kom jag 1987 till Sverige. (Jag var 22 år. Lite mera om det finns på sidan 54.)
Här har jag tagit mycket intryck av Robert Jäppinen, som varit som en far och mentor för mig.
Jag behöver nämna att min livssituation är väldigt abnorm, sedan jag är utsatt för en hets, med dagliga, i system satta psykningar. Det kommer fram undermedvetet i såväl teckningar som drömmar. (Jag har dokumenterat och skrivit om det i andra böcker.)
Jag är troende och läser evangelierna regelbundet, vilket också kommer fram i teckningar och drömmar.
Det finns många teckningar med fåglar sedan jag matar halvtama kajor från mina vindsfönster.
Förutom en teckning på sidan 75, som är gjort då jag var sjutton, är alltihop frihandsteckningar. (Drömfångaren på bokens framsida är det enda i förväg uttänkta motivet.)
Materialet är från 2023 – 2025.
Hoppas att boken kan ge en inblick i hur det undermedvetna fungerar och att den ger utbyte!