Stycke ur Teckningar i drömfångaren.
Innehållspunkten med samma namn.
30/11 -25:
Drömde att var med många och att vi fann böcker gömda inuti en dörr. Det var såna böcker regeringen inte ville man hade. En hel skatt av böcker som vi nu kunde göra saker med.
[Det var en] Tjej från främmande land där. En kille var plötsligt i en usel tv-skärm. Han var ”på tv”, men bara med oss.
Sen var vi hos en främmande kultur. En ledare där var typ 5 meter hög och sa till mig att han såg på mig att jag börjat skriva. Svar: ”Jag börjat skriva?”
Referens: Är bra i gång med boken. [Denna] Tog Gaza i går.
Referens: Om polska motståndsrörelsen på tv. [Axess tv] No End: böckerna. Blind Chance.
Referens: Lyssnade på Doors förrgår.
P.S. Hur motståndsrörelsen i Polen under kommunismen smugglade in böcker (som t.ex. av George Orwell) finns med i Krzysztof Kieślowskis två filmerNo End och Blind Chance.
Jag hade lyssnat på The Doors två dar innan. Jag har inte läst något av Aldous Huxley, men jag vet att The Doors tog sitt namn från hans bok, The Doors of Perception.
Som jag också skrivit: Böcker kan vara dörrar till något annat.
Dörren blir här en symbol på liknande sätt som bron i drömmen med Robert på sidan 42.
Två teckningar som undermedvetet influerats av Krzysztof Kieslowskis film No End.
Jag gjorde den övre teckningen 3/9 -25, dagen efter att jag sett Kieslowskis film No End. Hemsidetext med förklaringen:
Jag har inte haft tanke på det alls, men utifrån filmen har det blivit en hund, och bredvid hundens högra konturlinje, en kvinnokropp.
Den politiska och metafysiska filmen utspelar sig i Polen under undantagstillstånd 1981.
I början ser man hur en nyss avliden advokat talar om sin egen död. Man ser honom då och då genom filmen, som följer hans fru och son och handlar om ett rättegångsfall.
Domslutet är ett ideologiskt nederlag, och efteråt tar frun avsked av sonen och begår självmord. Hon vill till maken.
Filmen avslutar med att man ser de tu mötas på andra sidan.
Sedan de har en hund har det blivit en hund i teckningen.
Kvinnokroppen bredvid var bara något jag såg i förhand och ritade in. Det har blivit som en död kropp.
Filmen börjar med en bild från en kyrkogård. Tallösa flammande små ljus i mörkret.
I slutet är hon och sonen på kyrkogården (i mörkret), så det är igen flammande ljus. Hon tänder tre tändstickor, tittande i kameran medan hon säger: ”Jag älskar dig. Hör du mig?” – Till maken alltså.
Jag har inte tänkt på filmen alls medan jag tecknat, men det är därför det blivit flammor överst, och även något som ser ut som en böjd tändsticka till vänster.
Den nedre teckningen gjorde jag, i all väsentlighet 6/9 -25, och jobbade sedan vidare med den, så den blev klar 21/9.
Natten till 6/9 drömde jag om min mor. Det har alla gånger berott på ”himmelkontakten” i No End.
Teckningen finns i blocket bredvid den andra, och har oavsiktligt kommit att spegla båda filmen och drömmen.
Då jag tecknade vidare blev det, vid den lilla övre handen, tydligare så det ser ut som ett fönster till andra sidan. Det motsvarar filmens slutscen, där man ser hur de två döda går över en grön äng mot vackra träd. Man ser det suddigt genom ett fönster.